helgen / the weekend

crocheting, dogs, life in general, nature, people

131202_14

Finn busar med kullbrorsan Yoshi. / Finn, playing with his litter brother Yoshi.

131202_15

Två av Finns kullsyskon, Yoshi och Saga. / Two of Finn’s littermates, Yoshi and Saga.

131202_16

Tre sötnötter från kennel Lapinlunas J-kull: Dolly, Enya och Lukas.
Three cuties from kennel Lapinluna’s J litter: Dolly, Enya and Lukas.

131202_17

Märits vackra hovawart Sunnanhof Ellen som blev BIR-valp med HP och BIG-3:a. Grattis!
Märit’s beautiful Hovawart Sunnanhof Ellen, who became BOB puppy and placed third in her group final. Congratulations!

131202_01

Kuddhundar. / Cushion dogs.

131202_02

“Eh, nej. Det får bara plats EN hund i den här soffan!”
“Um, no. This couch is only big enough for ONE dog!”

131202_04

131202_03

131202_07

131202_05

131202_06

Mestadels en mycket god helg. Lördagen spenderade jag på Arvika BKs inofficiella adventsutställning som moraliskt stöd för Anna och Finn. Finn fick fin kritik, men mycket mer än så blev det inte. Men det var hemskt roligt att få träffa hans trevliga uppfödare igen, och därtill flera görmysiga Lapinlunashundar. Nu har jag inga planer på att skaffa finsk lapphund, men om jag hade haft det så hade valet av uppfödare varit busenkelt i alla fall. :) Anna skämde bort oss med en härlig fikakorg, och vi hade en toppendag tillsammans. Hemma hade Erik fullt upp med bröd- och lussebullsbak, mmm. Tur att jag som är smått handikappad i köket har sådana bra kockar och bagare runt mig!

Söndagen började tråkigt med en Tintin som inte ville äta – något som jag inte tror har hänt tidigare i hans liv. Provade att ge en liten ostbit och den spottade han ut. :( Vi blev förstås oroliga, men då Tintin verkade må bra i övrigt (ville busa ute, kissade och bajsade, hade ingen feber och fina, rosa slemhinnor) så bestämde vi oss att avvakta några timmar. Han verkade lite tröttare än vanligt inne, men inte slö, så vi lät honom vila medan vi satte igång med städning och adventspyssel.

När det var middagsdags för hundarna provade jag att ta fram burkmat – något som vi vanligtvis aldrig har hemma, men vi fick ärva ett par burkar efter Eriks mormors hund. De andra hundarna blev som utstvultna hyenor när de kände doften, men Tintin såg bara likgiltig ut. Medan de andra glufsade i sig så provade jag att ge honom en liten bit burkmat i handen (om inte det är äkta kärlek, att handmata sin hund med sånt äckel, då vet jag inte). Han åt 6-7 bitar på det viset, och sedan var det som att han kom på att, “Men jag är ju hungrig!” och åt upp resten av sin lilla portion i skålen. Han var fortsatt lite trött på kvällen, men idag är han precis som vanligt. Slukade maten imorse och var sådär härligt Tintinbusig på skogspromenaden vid lunch. :) Så förhoppningsvis var det bara något tillfälligt.

Mostly a very good weekend. I spent the Saturday at a dog show, as moral support for Anna and Finn. The judge only had positive things to say about Finn, but he didn’t get placed. Oh well. We enjoyed seeing his breeders, as well as several other dogs from the kennel. I have no plans to get a Finnish Lapphund myself, but if I did, I wouldn’t have to think twice about where to get it. :) Anna spoiled us with a delicious packed lunch, and we had a great day out. At home, Erik was busy with baking bread and saffron buns, yum! As I’m all but handicapped in the kitchen myself, I’m lucky to be surrounded by such excellent chefs and bakers.

The Sunday started off badly, with Tintin refusing to eat his breakfast – something that I think has never happened before in his life. I even tried giving him a small piece of cheese, but he spit it out. :( We were very worried, of course, but as Tintin seemed otherwise all right (playful outdoors, peeing and pooping like normal, no fever, and nice, pink mucuous membranes) we decided to wait a few hours before running off to the emergency vet. Tintin seemed a bit more tired than normal indoors, but not lethargic, so we let him rest while getting started on cleaning and putting up advent decorations.

When it was time for the dogs’ dinner, I dug out some tinned food. We normally never have that at home, but we inherited a couple of tins from Erik’s grandmother’s dog. The other dogs acted like starving hyenas when they smelled the wet food, but Tintin seemed indifferent to it. While the others gobbled their food down, I tried feeding him a piece of food from my hand (if that isn’t true love, feeding your dog nasty, wet food from your hand, I don’t know what is). He ate six or seven pieces like that, and then it was like he realised that, “But wait! I’m hungry!” and finished the rest of his little serving from his bowl. He continued to be a bit tired during the evening, but today he’s back to normal. He inhaled his breakfast this morning, and was his naughty, playful self during our walk in the woods around lunch. :) So, fingers crossed, it was only something temporary.