Jag har inte mått så jättebra den senaste tiden. Mycket hopplöshet, trötthet och orolighet. Jag försöker peppa mig själv bäst jag kan, och fokuserar mycket på trevliga saker som skogsutflykter och virkning. Små, obetydliga saker som gör stor skillnad i vardagen. Idag plockade jag vårens första tussilago – egentligen är jag lite kluven inför blomsterplockning, då det känns fel att knipsa av små levande saker bara för att jag ska få lite färg i mitt kök. Men ibland gör jag ett undantag, då blommorna finns i överflöd, som i vitsippsskogarna om våren och på ängarna med midsommarblomster och hundkex om sommaren. Eller som myllret av små lysande tussilagosolar i slänten nedanför fotbollsplanen idag.

Till min fasa har jag dock upptäckt att jag inte har någon vas som passar för små tussilago. För tillfället får de stå och stoltsera i ett snapsglas på fot, men så kan man ju inte ha det i längden. Nej, den här torsdagen har plötsligt fått ett syfte – att åka på loppis och hitta en liten vas till familjen tussilago. Och när man ändå är ute och far så är det nog lika bra att åka och köpa lite mer gult garn, för även om sju små kycklingar nog räcker bra till mitt eget kommande påskris så kanske någon annan i familjen också behöver ett gäng. :)

-

I haven’t been doing so well lately. I’ve been feeling tired, worried and full of hopelessness. I’m trying to motivate myself as best I can, and I’m focusing on nice things like walking in the woods and crocheting. Little, insignificant things that make a big difference to me. Today, I picked the first coltsfoot of the spring. Really, I’m a bit torn about picking wildflowers, because it feels wrong to snip off tiny, living things only so that I can have a splash of colour in my kitchen. But sometimes I make exceptions when the flowers bloom in abundance, like the white windflowers in the spring woods, or the cranesbill and the cow parsley in the summer meadows. Or, like today, the slope below the football field, teeming with bright little coltsfoot.

Although, I’m horrified to find that I don’t have a vase that is suitable for coltsfoot. At the moment, they’re hanging out in a schnapps glass, but that’s no way to be a spring flower. No, this Thursday suddenly got itself a purpose – to snoop through the secondhand stores in purspuit of a coltsfoot vase. And when we’re already out driving, I might as well buy some more yellow yarn. Even if seven little chickens are plenty enough for my upcoming Easter bouquet, I’m sure someone in my family could use a few. :)