Stella och Paulina, mina underbara systerdöttrar. / Stella and Paulina, my wonderful nieces.
Det har inte blivit så mycket bloggande den senaste tiden. Fokus ligger givetvis hos min storasyster och hennes familj, samtidigt som jag försöker få ordning på studier, sommarjobbsansökningar och mitt eget välmående. För att koppla av virkar jag lite sporadiskt på sjalen eller läser de lättsmälta Harper Connelly-böckerna av Charlaine Harris (som skrivit serien om Sookie Stackhouse, som tv-serien True Blood baseras på).
Hundarna mår bara fint, särskilt Ruth som fick följa med mig hem till familjen i helgen och vara VIP-jycke. Stella tycker att hundar är väldigt läskiga efter en obehaglig upplevelse med en vakthund utomlands, så Ruth är perfekt att ha som “terapihund” eftersom hon aldrig skäller, är gudomligt lugn och aldrig tränger sig på. I helgen har Stella både vågat ställa ner matskålen till Ruth och hålla hennes koppel på promenad, och när lilla fröken fick för sig att dammtorka sin mormor och morfars möbler så passade hon på att putsa Ruth lite på rumpan också. :)
Jag vet inte hur mycket jag kan eller vill skriva om Paulina. Det finns inget botemedel eller någon bromsmedicin för hennes sjukdom, men vi kan inte sitta och göra ingenting, så därför provar vi det alternativ som finns. Paulinas föräldrar har bestämt att vi ska göra allt vi kan, så länge det inte är något som gör ont eller ger elaka biverkningar. För mig är det tungt att vara passiv med oron och rädslan och inte kunna göra något konkret för att hjälpa den här fantastiska, perfekta lilla människan. Jag ska få träffa en kurator för andra gången imorgon, och det känns faktiskt bra att ha en utomstående och kunning person att få prata med.
-
I haven’t blogged a lot lately. Of course, my focus is with my big sister and her family, and at the same time I’m trying to sort out my studies, applying for summer jobs and taking care of my own health. To unwind, I’m doing some sporadic crocheting on the shawl and reading the light Harper Connelly books by Charlaine Harris (who also wrote the books about Sookie Stackhouse, on which the tv series True Blood is based).
The dogs are doing great, and especially Ruth who got to accompany me to see my family this weekend. After being badly frightened by a guard dog, my niece Stella is very afraid of dogs, so Ruth is the perfect “therapy dog” since she never barks, is very calm and never pushes herself on anyone. This weekend, Stella has dared both to give Ruth the food bowl and hold her lead on a walk. And when Little Miss decided to dust her grandparents’ furniture, she made sure to give Ruth’s bum a good polish, too. :)
I don’t know how much I can or want to write about Paulina. There is no cure for her disease and no way to slow down the process. But we can’t sit around and do nothing, so we’re willing to try the only alternative we’ve found. Paulina’s parents have decided that we’re going to do everything we can, as long as it doesn’t hurt or has bad side effects. For me, it’s hard having to be passive and not being able to do something concrete to help this amazing, perfect little human. I’m seeing a counsellor for the second time tomorrow, and I’m actually really glad to have a professional outsider to talk to.
-
-
På senaste tiden har jag lyssnat mycket på den här låten av en av mina absoluta favoritmusiker, Jason Mraz. Egentligen handlar den väl om ett förhållande, men det är en sån där finurlig sång som kan tolkas på flera sätt, och för mig för den tankarna till vår kamp för Paulina. Min storasyster har till och med sagt de orden, att det syns på Paulinas ögon att hon är en gammal själ, och Jason Mraz sjunger precis så:
-
Lately, I’ve been listening to this song by one of my very favourite musicians, Jason Mraz. I suppose that it’s really about a relationship, but it’s one of those clever songs that can be interpreted in several ways, and it makes me think about our fight for Paulina. My big sister has even said those very words, that you can see in Paulina’s eyes that she’s an old soul, and Jason Mraz sings exactly that:
when I look into your eyes
it’s like watching the night sky
or a beautiful sunrise
- there’s so much they hold
and just like them old stars
I see that you’ve come so far
to be right where you are
- how old is your soul?


Jag kan nog inte ens föreställa mig hur jobbigt det är för dig och resten av din familj. Önskar verkligen att det fanns något man kunde göra. Stor kram från oss!
[Reply]