Browsar arkivet för kategorin from the archive

om livet sådär rent allmänt / on life, just in general

dogs, from the archive, rallylydnad, various creatures
7 Comments

Det känns roligt just nu, livet. Jag känner mig vaken och pigg. Nyfiken. Inte så att jag helt har läkt färdigt efter de mörka åren och depressionen, men någon gång det här året så vägde det positiva plötsligt över. Mitt medelmående hamnade på plus. Jag vet att hundarna, Erik och lugnet i värmlandsskogarna har varit min bästa medicin, och med dem omkring mig så blir jag alltmer hel. Mer som 19-åriga Anna, med världen för sina fötter och full av självförtroende, men samtidigt någon annan. Någon som vet lite bättre vad hon vill, någon som övar på att säga nej och att våga.

Så värst mycket bloggat har det inte blivit, som ni märkt. När livet rullar iväg sådär fint så känns bloggen ibland lite som ett projekt, något som behöver tid som inte riktigt finns. Däremot har jag sent omsider skaffat mig ett  Instagramkonto, vilket passar livet i rörelse bättre. Följ oss på annafantasium om ni också finns där! För er som inte har Instagram så går det ändå att se mina bilder här: https://instagram.com/annafantasium/ Men ja, det här är ju en fotoblogg trots allt, så jag bjuder väl på en bunt bilder! Alla är från mitt besök hos Mastamariner i England i slutet på augusti. Se och njut. :)

Life is enjoyable, at the moment. I feel awake and alert. Interested. I haven’t fully healed after my dark years and the depression, but sometime during this year, the positive stuff suddenly tipped the scales. My average mood passed the point of more cheerful than down. I know that the dogs, Erik, and the quiet of the woods have been my best medicine, and surrounded by them I keep healing. I’m turning into something like 19-year-old Anna, who had the whole world before her and was full of confidence. But still, I’m someone different. Someone who knows better what she wants, who is better at saying now and daring to do things.

As you’ve seen, I haven’t blogged a lot lately. When life turns good and busy, the blog sometimes feels like a project, something that requires time that I don’t really have to spare. But what I have done, is to finally get myself an Instagram account, which suits a life on the move much better. You can follow us at annafantasium if you’re also on there! For those of you who aren’t, you can still see my pictures here: https://instagram.com/annafantasium/ Still, yes, this is a photo blog, so I suppose I’d better give you some pictures! These are all from my visit at Mastamariner in England this August. Enjoy! :)

 

150905_04

150905_02

150905_03

150905_16

Vad har då sommaren bjudit på? Jag har jobbat lite som tidningsbud. Kanske en banal syssla för många, men jag har alltid gillat att utföra ett arbete väl, oavsett vad det är. Det är fint att lägga sista tidningen i sin låda alltjämt som solen går upp över ett sömnigt Sunne. Perfekt också när en har en 14-årig hundtant som en helst inte vill lämna ensam så mycket, att jobba på natten när husse finns hemma hos de fyrbenta. Nu senaste veckan har jag faktiskt vikarierat som biblioteksassistent, en ny och väldigt trevlig erfarenhet. Det känns lite som att jag äntligen, efter 32 år, har funnit mitt kall. :) Hoppas på mer biblioteksjobb framöver!

So, what have I been up to this summer? I’ve worked a paper round for a bit. A mundane job, I’m sure a lot of people would say. But I’ve always enjoyed doing a job well, no matter what it is. It’s nice to put the last paper in it’s mailbox as the sun rises over a sleepy Sunne. Also, it’s perfect when you have a 14-year-old dog that you don’t want to leave alone for too long, working nights when the dogs’ daddy is at home with them. But this past week, I’ve actually subbed as a library assistant, which I really enjoyed! I feel almost as though, after 32 years, I’ve finally found my calling. :) I’m crossing my fingers for more library work in the future!

 

150905_01

150905_05

150905_06

150905_07

Förra helgen jobbade ideellt jag som tävlingssekreterare på Karlstad BKs rallytävlingar, mitt första sekreterarjobb sen jag gjorde färdigt min utbildning maj. Det var så roligt och givande! Då det var en väldigt stor tävling (dubbla starter i alla klasser) så var vi fyra stycken som jobbade i sekretariatet, perfekt för mig som var nybörjare. Nu känner jag mig redo för 11 oktober då jag ska jobba ensam som sekreterare på rallytävlingen hos Munkfors BK. I Karlstad var jag även protokollskrivare, och det är alltid intressant att få sitta bredvid en duktig domare och höra hur hon resonerar om momentens utförande och bedömning. Mycket lärorikt!

Det bästa i Karlstad var nog ändå den starka känslan av att vara en del av något. Under mina år sedan studenten 2002 så har jag aldrig bott så länge på ett och samma ställe som jag gjort nu, efter snart tre år i Värmland. Det blev så påtagligt i Karlstad, när jag kände igen folk bland både funktionärer och tävlande. När det var så många ekipage som jag brydde mig om och hejade på. När jag hittade dit utan GPS. Jag trivs med att vara rotad. Det passar mig att få ställa upp och jobba ideellt och känna att min tid är värd något för någon.

Av samma anledning ser jag fram emot hösten på Sunne BK. Jag kommer att hålla två kurser, en valpkurs och en fortsättningskurs i rallylydnad. Det är fantastiskt att få dela med sig av sin kunskap, att få klura och planera på hur jag kan göra det på bästa sätt. Min svaghet som instruktör är inte att jag blir nervös eller så, utan att det är SÅ mycket som jag vill förmedla att det ibland är svårt att göra det på ett strukturerat sätt. ;) Det känns extra kul att bästa Anna kommer med och är hjälpinstruktör på valpkursen! Det passar bra eftersom hon snart får hem sin nya valp, en ljuvlig liten finsk lapphundspojke som heter Lumi.

Last weekend, I did some volunteer work as a competition secretary at the rally obedience competitions in Karlstad. My first official secretary job since I finished my education in May. It was so much fun, and so rewarding! It was a big competition with about 260 rounds of rally obedience, so there were four of us working in the secretariat, which was perfect for a beginner like me. Now I feel ready for October 11, when I will do the job by myself at the much smaller competition in Munkfors. In Karlstad, I also did some work writing protocols for two of the judges, and it’s so interesting to sit next to them and hear their reasoning about the performances and the way they judge them.

But the best part of being in Karlstad was how much I felt like a part of it all. During my years since graduation back in 2002, I’ve never lived in one place as long as I have these almost three years in Värmland. It became so clear to me in Karlstad, when I recognised so many people, both competitors and staff. There were so many people and dogs that I cared about and cheered for. And I found my way there without using a GPS! I enjoy this feeling of being rooted. I love volunteering for these kinds of things, and the feeling that the time I put down means something to someone.

For the same reason, I’m looking forward to the autumn at my local dog club in Sunne. I’ll be teaching two classes, one puppy class and one advanced rally obedience. It’s amazing to get to share my knowledge, to ponder and plan how to do it in the best possible way. My weakness as an instructor is not nerves or anything like that, but that there’s SO much that I want to teach that I sometimes find it difficult to do so in a structured manner. ;) I’m extra excited for the puppy class because my friend Anna will be my assistant! I know she will be a great one too, especially as she will soon be picking up her new puppy, an adorable Finnish Lapphund boy named Lumi.

 

150905_11

150905_10

150905_09

150905_08

150905_12

Men mitt eget tävlande då? Ja, det har faktiskt inte blivit någonting i sommar. På de få tävlingar som varit så har jag antingen varit bortrest eller varit funktionär. Men nu är det på gång! Tintin är anmäld till två fortsättningsklasser, och gissa vad? Jag ska även låna Finn av Anna och köra nybörjarklass! Anna har varit i valet och kvalet ett tag, men nu “kidnappar” jag min gudson så att hans matte får se att det går bra, och sen kan Anna fortsätta tävla honom nästa år. Smart va! :) Jag älskar att tävla nybörjarklass, så det ska bli riktigt kul att få debutera med en till hund.

But what about my own competing? Well, I actually haven’t competed at all this summer. For the few competitions that have actually been held, I’ve been travelling or volunteering. Soon, though! Tintin is entered for two rounds in the graduate class, and guess what? I’m also going to borrow Finn from Anna and start him in the novice class! Anna has been considering it for a while, but now I’m “kidnapping” my godson to prove to his owner that he can do it, and then Anna can take over and compete with him next year. Isn’t that a clever plan! :) I love competing in the novice class, so I’m really looking forward to starting up a new dog.

150905_15

150905_14

150905_13

Våra egna fyrbenta mår bra. Aska har gått på en mild smärtstillande/antiinflammatorisk medicin sedan i maj för att avhjälpa stelheten som hon tidigare drabbades av efter långpromenader. Det har funkat hur fint som helst – hon har inte visat någon stelhet i höfterna på hela sommaren! Det har lett till att vi har vågat motionera henne mer, vilket såklart i sin tur har lett till mer muskler som kan bära upp höfterna. En god cirkel! Ruth hänger fortfarande med på nästan alla långpromenader, men hon får dispens när det är regnväder för det gillar hon inte. Jaja, när en är 14 år gammal så måste en få lite prinsessbehandling. ;) Jag är så lycklig över att hon fortfarande är så pass pigg och verkar njuta av tillvaron. Håller tummarna för en mild vinter då snö och kyla inte heller är Ruths melodi.

Tintin råkade ut för en elak magsjuka nu i veckan och fick ligga inne hos veterinären över dagen för att få dropp så att han inte skulle bli uttorkad. Men han är som bekant Herr Plåtmage och repade sig väldigt fort, så skönt. Nu äter han skonkost ett litet tag och peppar, peppar så verkar magen vara precis som vanligt. Sirius är sitt vanliga perfekta jag (om en frågar hans smått partiska matte alltså). Han får njuta lugnet ett tag nu, för sen så ska Finn och Lumi vara här i två veckor medan Anna och Mikael åker på semester. För valpar, det är pest och pina om ni frågar Sirius. :P Då förvandlas han från Sankte Sirius till Sirius Surgubbe. Men vi har preppat med barngrindar från IKEA så han ska slippa ifrån det hemska lilla monstret så mycket som möjligt.

Och på tal om valpar… Erik och jag har börjat planera för vår nästa hund. “Va, FEM hundar?!” tänker ni kanske. Jo, fast även om de mår bra för dagen så är varken Ruth, Aska eller Sirius några ungdomar längre. Jag vill gärna att vår nästa hund ska få vara med dem en tid, och jag känner mig redo för en valp. Tintin var ju bara Eriks hund från början; vi bodde inte tillsammans förrän Tintin var ungefär sex månader. Och jag försökte medvetet att inte lägga mig i Tintins tidiga träning så mycket, för jag ville att han skulle få vara Eriks hund. Sen hur det gick med det är väl en annan historia… *harkel* Men med andra ord så har jag inte haft en egen valp sen Sirius var bebis, alltså för 11 (!) år sedan. Jag har lärt mig så mycket under de åren, kunskap som jag nu längtar efter att få ta med mig in i en relation med ytterligare ett litet fyrbent hjärtebarn. Om allt går som jag hoppas så blir vi med valp i slutet på 2015. Det känns så spännande! :D Valparna på bilderna nedanför har redan sina nya hem, men förhoppningsvis blir det en liknande skrutt som flyttar hem till oss!

Our own furbabies are doing well. Aska has been taking a mild painkiller/anti-inflammatory pill daily since May, to help with the occasional stiffness she used to experience after long walks. It has worked so well – she hasn’t shown  stiffness in her hips even once this whole summer! Of course, this has led to us allowing her more exercise, which in turn has led to her building more muscle to support her hips. A good cricle! Ruth is still tagging along for almost all of our long walks, but she gets dispensation on rainy days because she does not enjoy bad weather. Oh well, when you’re 14 years old I suppose you’re entitled to some princess treatment. ;) I’m so grateful that she’s still doing so well and seems to be enjoying her life. I’m crossing my fingers for a mild winter, as she also doesn’t enjoy the cold and the snow.

Tintin suffered from a nasty stomach bug this past week, and had to be admitted to the vets for a drip to make sure he wasn’t dehydrated. But he’s not known as Mr Tin-Stomach for naught, and thankfully he recovered quickly. He’ll be on a special diet for 10 days, but – touch wood – he seems to be back to normal already. Sirius is his usual perfect self (if you ask his ever so slightly biased mum). He’s enjoying the calm before the storm, as Finn and Lumi will soon be staying with us for a couple of weeks while Anna and Mikael go on holiday. Because puppies are utterly useless and very annoying, if you ask Sirius. :P Around them, he transforms from Saint Sirius to Sirius the Sour. But we’ve prepped our place with children’s gates from IKEA, so that he won’t have to be around the little monster too much.

And speaking of puppies… Erik and I are planning for our next dog. “What, FIVE dogs?!” you might be thinking. Yes, but even though they are doing all right at the moment, neither Ruth, Aska nor Sirius are youngsters anymore. I would love for our next dog to share some time with them, and I feel so ready for a puppy. Tintin was supposed to be Erik’s dog from the start, and we didn’t live together until Tintin was about six months. I purposely tried not to get involved with Tintin’s early training, as I wanted him to be Erik’s dog. How that turned out in the end is a different story… ;) But in other words, I haven’t had my own puppy since Sirius was a baby, which was 11 (!) years ago. I’ve learned so much in those years, and I can’t wait to bring that knowledge into a relationship with another little furbaby. If everything goes according to plan, I hope that we will have a new family member by the end of 2015. I’m so excited! :D The little darlings pictured above are already booked for their new homes, but hopefully it will be a similar wee thing that moves in with us!

150905_17

150905_18

och så kom den / and so it came

from the archive, life in general
1 Comment

131206_01

131206_07

131206_02

131206_03

131206_04

131206_05

131206_06

fotograferingsdepp / photography blues

from the archive, life in general, various creatures
3 Comments

mus

En av av vännerna Anna och Mikaels söta möss, ur arkivet. / One of the cute mice belonging to our friends Anna and Mikael, from the archive.

Mitt favoritobjektiv är trasigt, och har så varit ett tag. Det är ett bra objektiv, så jag kommer absolut att lägga slantarna på att fixa det. Men det är dyra slantar, och vad som känns riktigt trist är att det kostar fyra-fem gånger mer att reparera det aktuella felet i Sverige än vad det skulle kosta i t.ex. England.

Det går ju ingen fotografisk nöd på mig egentligen, jag har några objektiv som är helt okej att jobba med. Men samtidigt tar det emot att gå ut och fotografera med dem när jag på förhand vet att resultatet inte blir lika bra. Depp.

My favourite lens is broken, and has been for a while. It’s a great lens, so I will definitely spend the money to have it repaired. But it’s a lot of money, and the annoying part is that it will cost four to five times more to have it fixed here in Sweden than it would in, for example, England.

It’s not like I can’t photograph – I do have a couple of other lenses that are okay to work with. But at the same time, it’s difficult to work up the motivation to go outside with them when I already know that the result won’t be up to my standards. Sigh.

ten years ago

dogs, from the archive, people
3 Comments

With baby Captain in 2002…

…and a grown-up Captain, in 2010! Photos by Catherine Everitt.

Today is the anniversary of one of the most important days in my life. On this very day, exactly ten years ago, I arrived at Mastamariner kennel in England for the first time. I met Ruth and her parents, and all the other dogs who were about to become my world, my life. I wrote a bit about my arrival last year, for Ruth’s birthday, and you can read about it here. And three days after I arrived, someone else did – six beautiful Golden Retriever puppies were born, and one of them was Captain, who is pictured above. He is a Goldie like none other I’ve met, and he soon became one of my absolute favourites.

However, I did not just meet a house full of amazing dogs, but also a new country, a new culture and new customs, all wrapped up in a lovely little English village. I had had a crush on England before I went, and within weeks that crush had developed into true love – a love that has not faded one bit, and that will no doubt last my whole life. Naturally, I also became severely addicted to tea, and to this day I can’t make it through the morning without a cup of strong, black tea with a bit of milk. :)

But most importantly, I met Catherine and Graham, the owners of the kennel. They became almost as a second set of parents to me, and at the same time two of the best friends I’ve ever had. Graham helped me to improve my dog training skills, and together we eagerly awaited the releases of Harry Potter books and movies. Catherine introduced me to photography, and always encouraged my work with the dogs. She taught me about dog health and breeding, and the genetics of Border Collies. Because I had so much in common with my “kennel parents”, I received more encouragement and praise than I believe that most young people do. Having struggled with a bad self-image and self-confidence since I was a little girl, this was the first time when I truly felt that I was worth something.

Ten years is a long time. A lot has changed, both in my life and at Mastamariner. But what hasn’t changed and never will, is the love I feel for England, for a house full of amazing dogs, and for the two people who made it possible for me to experience and enjoy it all. ♥

ur arkivet: aprilfåglar / from the archive: april birds

from the archive, various creatures
1 Comment

Blåmes. / Blue Tit.

Svartmes. / Coal Tit.

Fotade den 16 april, 2008. / Photographed on April 16, 2008.

from the archive: tor & the bug

dogs, from the archive
5 Comments

Most people know that the Border Collie is considered as a highly intelligent breed. In some cases, like with Sirius, this means that they’re very eager to please and easy to train. In other cases, like with Tintin, “intelligent” means a great curiosity about the world, an insatiable apetite for everything new, and a great attention for even the tiniest of details. Which, I suppose, is why, earlier today, Tintin spent about fifteen minutes playing with a price tag sticker that I’d pulled off a box, and also why he tried to climb through the window in pursuit of a sparrow a couple of days ago…

The stunning young man in the photos below, Mr Tornado of Mastamariner, is a very intelligent boy indeed. At first, I thought his cleverness was of the Sirius kind, but then I witnessed the following scene and realised that he’s a bit of both… ;)

“Huh?! What’s that?”

“Oh my god, it’s a BUG! Everyone, PANIC!”

Thamesis: “What’s all this commotion about?”
Tor: “It’s… It’s the most terrifying thing, Tam-Tam! It’s probably better if you don’t look!”

“Maybe if I lie very, very still, it won’t attack me…”

“Psst, bugsie? Are you still alive?”

“Argh, it MOVED! Grrr! See my gleaming fangs, Mr Bug? Yes, you’d better watch it!”

Thamesis: “Border Collies… Sigh!”

ur arkivet: saga / from the archive: saga

dogs, from the archive, life in general
6 Comments

Saga, 28 januari 1998 – 1 april 2009. / Saga, January 28, 1998 – April 1, 2009.

Idag skulle allra finaste Saga ha fyllt fjorton år, så därför får hon lysa upp bloggen. ♥

Skön slapplördag idag. Vi hade gäster ända tills klockan två inatt, med På Spåret, Linas goda kladdkaka och smulpaj, kortspel och massor av skratt. Flera fina bilder finns i Majas blogg. Jag lyckades pallra mig upp vid tiotiden, men törs inte berätta hur länge och gott husse sov idag. ;) Hundarna och jag rådde oss själva några timmar med långfrukost och sedan lite virkning i tv-soffan. Jag blir mer och mer nöjd med min virkning, men tycker fortfarande att det är svårt att sy ihop de olika delarna så att det blir riktigt snyggt. Har tittat på tips i diverse bloggar och försöker verkligen vara noggrann, men det blir inte helt bra ändå. Nåja, jag antar att övning ger färdighet även där.

På eftermiddagen tog jag mig en långpromenad med “trion” (Ruth, Aska och Sirius) här hemma. En sån där riktigt underbar liten tur, med glada och uppmärksamma hundar som gick lösa hela tiden och kom fint och låg plats bredvid mig när vi mötte någon. Tänk vad det kan värma hjärtat att få höra från helt okända människor vilka duktiga vovvar man har. :) Läste lördags-DN över en kopp te när jag kom hem och tog sedan en skön tupplur. Erik väckte mig senare med doften av nygräddad ugnspannkaka, som vi åt medan vi tittade på Antikrundan. En helt perfekt lördag, i mitt tycke. Jag menar absolut inte att det är något som helst fel att vara ute och festa, men jag är så glad att jag inte har någon press på mig att göra det, utan får vara helt tillfreds med min stillsamma tillvaro.

Today would have been my darling Saga’s fourteenth birthday, so I felt that she should grace the blog with her presence. ♥

Wonderful, relaxed Saturday today. We had friends over until two o’clock last night, with some telly watching, Lina’s lovely pies, card games and lots of laughter. Maja has several lovely photos in her blog. Today, I managed to drag myself out of bed around ten, but I daren’t tell you how long and well Erik slept. ;) The dogs and I puttered around on our own for a few hours, having a long breakfast and some cuddly and crocheting time on the couch. I feel that my crocheting has improved quite a bit, but I still find it difficult to sew the pieces together really well. I have looked at various crocheting blogs for advice on how to do it better and I’m really trying my best, but I’m still not enitrely happy. Alas, I suppose that practice will make (almost) perfect there as well.

In the afternoon, I went for a walk with “the trio” (Ruth, Aska and Sirius) in the neighbourhood. It was one of those lovely little treks, with jolly and attentative dogs who were off their leads the whole time, and came to lie down next to me whenever we met someone. Isn’t it a wonderful feeling when a complete stranger compliments your dogs for being so well-behaved? :) Once back home, I had a cup of tea while reading the Saturday paper, and then I had a nice, long nap. Erik woke me up later with the smell of oven-baked pancake, which we enjoyed while watching Antiques Roadshow. A perfect Saturday, in my opinion. I’m not saying there’s anything wrong with being out and about and partying, but I’m so grateful that I feel absolutely no pressure to do so, and that I can be completely content with my quiet life.

ur arkivet: bäbisruth! / from the archive: baby ruth!

dogs, from the archive
8 Comments

Fotograferat av/photographed by Catherine Everitt, kennel Mastamariner.

I slutet på sommaren 2001. Enligt den digitala bildinformationen är Ruth nästan 9 veckor gammal. Och vet ni vad det bästa är? Att jag tycker att hon är precis lika söt nu som hon var då. ♥ Och på tal om valpar så gläds vi just nu med underbara Elaine och hennes långnäsor som får hem en alldeles egen liten border collie-fröken om 1½ vecka! Vi längtar efter att få träffa henne! :)

Late summer of 2001 with Ruth at 9 weeks, according to the date of the digital pictures. And do you know what the amazing thing is? I think she’s still just as cute today as she was then. ♥ And speaking of puppies, at the moment we are very excited for our dear Elaine and her long-snouts who are picking up their very own little Border Collie girl in a week and a half. We’re so looking forward to meeting her! :)

ur arkivet: sirius fluff / from the archive: sirius fluff

dogs, from the archive
12 Comments

Litet fluffigt Siriusdjur, 4 månader gammal. / Little fluffy Sirius creature, 4 months old.

Idag är han dyr, världens bästa “gråhund”. :) Vi tog oss ett litet träningspass utomhus med fokus på rutan, och han var över förväntan duktig! Vi är ju i inlärningsfasen, men han skötte sig så himla fint och det verkade koppla i hjärnan. Under en transport fick han plötsligt för sig att smita och sprang mitt in i rutan där han ställde sig och kikade på mig med viftande svans. Mycket olikt Sirius med egna initiativ på det viset, men åh så kul! Att träna rutan känns som att klättra på en stege – antingen blir det ett steg uppåt eller nedåt eller så står man stilla. Idag var det definitivt ett steg uppåt! :D Jag valde att avsluta rutan-träningen efter ett väldigt lyckat skick, men då Sirius fortfarande lyste av träningslust så körde vi även lite fjärrdirigering och han bjöd på perfekta ligg -> sitt-byten. Gjorde bara två repetitioner för att inte dämpa hans underbara attityd. Sirius har lätt för att tappa kontakten precis när vi startar fotgåendet, så vi gjorde några repetitioner på det där jag belönade med korvbit från min mungipa, och han hade perfekt kontakt hela tiden. Bästaste blå! Som avslut blev det en lång inkallning med bollbelöning i farten istället för fotingång. Framförallt så hade vi suverän känsla genom hela träningen och jag känner mig som världens lyckligaste matte. ♥

Today, Sirius is definitely deserving of the title “Mr Perfect”. We did some obedience training this afternoon, and he was just wonderful! Everything clicked, and I’m so pleased with our co-operation and attitude. I feel like the luckiest dog-owner in the world! ♥

(Again, the Swedish text is longer because I went on about the individual exercises we practiced. I don’t know if any of our English-speaking readers are interested, but if so, please let me know and I’ll be happy to translate in the future!)

ur arkivet: yx / from the archive: yx

dogs, from the archive
10 Comments

Yx, sommaren/summer of 2005.

Yx var min vän Carros vackra australiska kelpie, som hon tyvärr blev tvungen att skiljas från alldeles för tidigt. För ett par dagar sedan hörde hon om jag hade några bilder kvar på honom som kanske skulle kunna passa till en förstoring. Jag hittade de här och några till, och var bara tvungen att dela med mig eftersom jag tycker att han var så otroligt fin. Hoppas att du har det bra där du är nu, vackra Yx. ♥

Yx was a beautiful Australian Kelpie who belonged to my friend Carro, but unfortunately they had to part much too early. A couple of days ago, Carro asked me if I had any photos of Yx that might make a good print. I found these and a few more, and I just had to share them because I think that he was such a handsome dog. I hope that you’re happy where you are now, beautiful Yx. ♥