Browsar arkivet för kategorin people

nya vänner / making friends

dogs, people
2 Comments

Idag har Orion fått träffa våra lappisbästisar Finn och Lumi, och såklart deras tvåbeningar Anna och Mikael också. Lumi är ungefär en månad äldre än Orion. De lekte jättefint tillsammans från första stund, så härligt att se. När de hade fått träffas på tumantass lite så släppte vi ut resten av gänget och det var inga konstigheter. Så underbart med hundar som bara går ihop och trivs tillsammans. :)

Här hemma går det framåt också, tycker jag. Sirius har nog förstått att Orion är här för att stanna och är mer avslappnad. Vi ser till att hundarna är ordentligt aktiverade och motionerade, då blir det förstås mer harmoniskt överlag och lättare för alla att acceptera varandra och slappa tillsammans.

Igår och i förrgår så började jag klicka in Orion. Kunde inte hålla mig. ;) När energin var på topp tidigare ikväll så hade vi första lilla “träningspasset”. Vi busade lite tillsammans ovanpå sängen och så såg jag om Orion tänkte bjuda på något beteende. När jag satt nedanför sängen och han var ovanpå den så la han sig självmant, vilket jag klickade för. Sedan flyttade jag på mig så att jag satt på golvet på andra sidan sängen – han skuttade efter och la sig ner igen för att komma på samma nivå som mitt ansikte. Klick! Jag fick verkligen hålla band på mig för att inte göra för många repetitioner. Så himla kul att se i Orions ögon hur han börjar fundera och klura. Åh, tänk så mycket kul vi ska ha framöver! :)

Today, Orion has met our Lappie besties Finn and Lumi, and of course their humans Anna and Mikael as well. Lumi is about a month older than Orion. They played really well together from the go, it was lovely to see. When they had played alone for a while, we let out the rest of the gang and there were no troubles. It’s so nice to have dogs who just get along and have fun together. :)

We’re doing well at home, too, I think. Sirius seems to have understood that Orion is here to stay, and he’s a bit more relaxed. We make extra sure to give the dogs plenty of exercise and training right now, because that helps to keep everything harmonious and then it’s just easier for everyone to accept each other.

Yesterday and the day before, I started teaching the clicker to Orion. I couldn’t help myself! ;) When he was extra lively earlier tonight, we had our first little “training session”. We played together on top of the bed, and I looked to see if Orion would offer up any good behaviours. When I was sitting on the floor next to the bed and he was on top of it, he chose to lay down, and I clicked. Then I moved so that I was sitting on the floor on the other side of the bed – he hopped along after me and lay down again to get down to my eye level. Click! I had to restrain myself so that I wouldn’t do too many repetitions. I so enjoyed seeing Orion pondering and trying to work out what triggered the click. Oh, we’re going to have so much fun together! :)

160103_04

160103_01

160103_03

160103_02

160103_05

160103_06

160103_08

160103_07

160103_10

160103_14

160103_15

160103_09

160103_11

160103_12

160103_13

160103_16

160103_17

160103_18

Dricka blåbärssoppa från kåsa – väldigt viktig kunskap! ;)
Drinking blueberry soup from a cup – very important life skill! ;)

160103_19

RLD F och om vikten av att få mogna

dogs, life in general, people, rallylydnad
4 Comments

151003_01

Foto av Anna Brändström.

I lördags tävlade jag och Tintin fortsättningsklass i rallylydnad igen. Vi fick vår tredje godkända runda, och därmed titeln RLD F! Vi tappade tyvärr 10 poäng för fel övning vid momentet “sväng höger, sitt”, då Tintin kom lite före mig, satte sig ner och sen reste sig och rättade in sig själv i fotposition där han satte sig igen innan jag hann göra något. Men snacka om lyxproblem, att jag har en sån fin och uppmärksam kille som vill göra sitt bästa och vara på rätt ställe. Ett litet poäng till försvann i momentet “sitt, stå, gå runt” då han rörde en tass. Kvar blev alltså 89 poäng och en sprudlande glad matte.

Jag tittar med förundran på vårt i övrigt fina, blanka protokoll – inget nos, inget bristande samarbete. Inget flams eller flum. Jag önskar att jag hade fått vår runda filmad för Tintin gjorde verkligen sin finaste tävling någonsin. Under fotgåendet hoppade han plötsligt till i ett par spontana glädjeskutt. Inte på mig, utan bara rätt upp i luften. Det har aldrig hänt förut men det var så tydligt att han gjorde det för att han hade roligt och trivdes på planen vid min sida.

151003_03

Foto av Anna Brändström.

När vi kom ut från banan och hade belönat så log en medtävlande mot mig och sa att hon tyckte att det sett väldigt fint ut. Jag tackade henne och sen slank den vanliga frasen ur mig: “Tintin är en såndär varannan dag-hund. Ena dagen går han jättefint och andra dagen blir det bara vims, haha!” Men sen när jag satt mig i min stol och tävlingsruset lagt sig lite så insåg jag att det inte alls är så längre. När jag tänker efter så är det väldigt länge sedan som Tintin var flamsig. Nej, jag menar inte att han alltid har perfekt kontakt och fokus nuförtiden, men hans gamla sätt, då han kunde bli helt utstörd av ett löv som prasslade och sen inte kunna koncentrera sig mer, det är borta.

Den här lilla hunden, som på sin första kurs på brukshundklubben spenderade sitt första kurstillfälle med att stå längst ut i kopplet och skälla/gnälla/skrika okontrollerat, gjorde alltså i lördags en rallyrunda som hade kunnat resultera i 99 poäng om det inte varit för en liten miss. Förstår ni vilken resa han har gjort, hur han har utvecklats och mognat! Då, den där gången på brukshundklubben, var han två och ett halvt år gammal. Strax över två år, då tycker nog de flesta att hundar ska ha lugnat sig och kommit ner med tassarna på jorden. Hur många skulle då ha dömt ut Tintin som “omöjlig”?

Jag ställer inte frågan för att stryka mig själv medhårs eller att påstå att jag är någon fantastisk hundtränare. Tvärtom – det finns garanterat massor av människor därute som skulle kunna ha förvaltat Tintins förmågor mycket bättre än jag har gjort. Men jag vet också att det finns många som inte skulle ha haft tålamod med hans bristande fokus. Många som hade dömt ut honom, kasserat honom, bytt hund.

Det pågår ständigt diskussioner på bloggar och forum om omplacering, huruvida det är rätt eller fel att sälja en hund som inte lever upp till ens förväntningar och istället skaffa en ny. Jag är av åsikten att alla måste få välja själva och inte bli dömda för det – det gör varken förare eller hund lycklig om en behåller en hund som en inte är nöjd med, kanske inte ens tycker om. Jag har särskilt stor förståelse för omplacering när det är en hund som är tänkt till ett specifikt jobb, typ jakt eller vall eller tjänst. Då kanske en varken har tid eller råd att behålla hunden om den inte klarar sin uppgift, oavsett hur mycket en tycker om den.

Hobbyhundar då? Som sagt, jag tycker inte att en ska behålla en hund som en inte är nöjd med. Men! Jag hoppas att de som omplacerar tävlingshundar på grund av bristande potential verkligen har gett hundarna en ärlig chans. Ibland behövs det tid. Tid att få växa och mogna. Tintin fyller fem år nästa månad och har blommat ut till en underbar tränings- och tävlingskompis. Vem hade trott det om den tvååriga gaphalsen på brukshundklubben våren 2012? :)

151003_02

Bakdelskontroll – inga problem! Foto av Anna Brändström.

Själv har jag skaffat mina hundar i första hand som familjemedlemmar och i andra hand som tränings- och tävlingskompisar. Så för mig personligen så går individ framför prestation till 99 %. Så länge hundarna är friska och glada och vardagen fungerar bra så är jag helt nöjd. Resten är bara grädde på moset. :) Samtidigt så försöker jag att vara så öppensinnad som möjligt. Ingen omplaceringshistoria är den andra lik och jag försöker att aldrig döma någon.

Men visst är jag glad att jag aldrig gav upp på Tintin. Sirius må vara mycket enklare att träna och tävla, men känslan som jag hade efter målgången med Tintin i lördags slår det mesta som jag har upplevt i hundväg. Motgångar kanske inte är så kul, men de får framgångarna att kännas så mycket mäktigare.

151003_04

Världens finaste trollunge! ♥ Foto av Anna Brändström.

strandhäng / beach games

dogs, people
1 Comment

150923_07

150923_04

150923_01

150923_02

150923_05

150923_06

150923_03

150923_08

150923_09

150923_10

 

utflykt med favvolappisarna / hanging with our favourite lappies

dogs, people
5 Comments

150413_17

150413_01

150413_06

150413_09

150413_12

150413_02

150413_03

150413_18

150413_13

150413_16

150413_08

150413_07

150413_15

150413_19

150413_04

150413_05

150413_10

150413_11

150413_14

Anna & Finn är hundvakt till söta Dolly några dagar, och då passade vi såklart på att träffas för lite mys, bus, vatten och sand. :) / Anna and Finn are looking after adorable Dolly for a few days, so of course we had to meet up to enjoy some cuddles, games, water, and sand. :)

själsgodis / sweets for the soul

dogs, life in general, nature, people, various creatures
1 Comment

150406_01

150406_06

150406_04

150406_07

150406_02

150406_12

150406_10

150406_05

150406_14

150406_08

150406_15

150406_09

150406_13

150406_03

150406_11

tjo! / whoop!

dogs, life in general, people, various creatures
Comments Off on tjo! / whoop!

150324_02

150324_01

150324_03

150324_04

150324_05

Våren alltså! :D Lergrus, dammsugarmaraton, överkonsumption av romantiska ungdomsböcker, gulsparvsinvasioner, nalkande hundkursstarter, te på trappen, sol i ansiktet. Imorgon drar Sirius och jag till Hudiksvall, lite för att det är påsk, mycket för alla fina som jag ska krama på där. Hepp!

Spring! :D Dirty floors and hoover marathons, excessive consumption of romantic young adult novels, Yellowhammer invasions, dog training classes about to begin, tea outside, lots of sunshine. Tomorrow, Sirius and I are heading for Hudiksvall. A little bit to celebrate Easter, a lot to hug all the lovely people there. Yay!

just a perfect day

dogs, people
1 Comment

150315_02

150315_03

150315_09

150315_08

150315_05

150315_04

150315_12

150315_13

150315_06

150315_07

150315_01

150315_11

150315_14

150315_10

Tack för en fin utflykt, Anna, Mikael & Finn! / Thank you for a nice outing, Anna, Mikael & Finn!

solig dejt på klubben / sunny date at the dog club

dogs, life in general, people
Comments Off on solig dejt på klubben / sunny date at the dog club

Igår hade jag och pojkarna bestämt dejt med Anna och Finn, och tanken var att ta en tur till brukshundklubben. Anna och jag brukar ha spektaktulär otur med vädret när vi träffas – om det är klarblå himmel och strålande sol när vi hörs på telefonen för att bestämma träff, då har det hunnit mulna på tills vi ses. Men nu så lovade väderleksrapporten soligt i typ fem dagar framåt, så då kunde väl inte ens vi få regn? :P Finn fick prova att hoppa ett par hinder och däcket och springa lite tunnel, och jag kollade av lite vad Tintin kom ihåg från agilitykursen i höstas. Sirius låg och solade sig under tiden, och sen tog vi en skön promenad över åkrarna och genom skogen. Ljuvliga vår! ♥

Yesterday, the boys and I had decided to meet up with Anna and Finn and take a trip to the dog club. The weather was just amazing! Finn explored the agility course and did a few jumps and the hoop, as well as the tunnel. I gave Tin a run to see how much he remembered from our agility training back in the fall. Sirius was sunbathing in the meantime, and then we all enjoyed a walk over the fields and through the woods. Lovely, lovely spring! ♥

150312_01

150312_02

150312_03

150312_04

150312_05

150312_06

150312_07

150312_08

150312_09

150312_10

150312_11

vinterdagar / winter days

dogs, people
6 Comments

150216_01

150216_02

150216_03

150216_04

150216_05

150216_06

150216_07

150216_08

150216_09

150216_10

150216_11

150216_12

150216_13

150216_14

150216_15

Jag gillar den här vintern. Jo, visst, den är halkig och gråmulen och ljusfattig som andra vintrar. Kanske är det skidturerna med Tintin eller sparkåkning med Sirius eller mysstunderna i den nya begagnade soffan med Aska och Ruth som gör det. Kanske är det diskmaskinen, som trots att det enda den gör är att diska ändå känns som lösningen på alla mina världsliga problem. Jag vet inte. Men jag känner mig tillfreds. Optimistisk. För första gången på många år så ser jag framåt. Drömmer oansenliga dagdrömmar om hus och höns. Gråter inte för att mina hundar är gamla utan gläds åt att de är här. Nu.

I like this winter. Yes, it’s just as slippery and grey and dark as other winters. Perhaps it’s skiing with Tintin, long walks with Sirius, or cuddling on the new couch with Aska and Ruth that does it. Maybe it’s our new dishwasher which, although it does no more than clean dishes, seems to hold the solutions to all of my worldly problems. I don’t know. But I feel content. Optimistic. For the first time in many years, I’m looking to the future. I’m dreaming unpretentious dreams about a house and raising chickens. I’m not crying because my dogs are growing old, but smiling because they are here. Now.

fantasiumflockens 2014

dogs, life in general, people
5 Comments

Vilket år det har varit! Det här med summeringar ligger egentligen inte för mig då jag är både extremt glömsk och har en släng av perfektionism som gör att jag vill få med ALLT viktigt. Men det här året har varit så innehållsrikt att jag jag tänker göra ett försök, trots allt. :) Förvarnar om ett långt inlägg med många bilder!

RUTH

Året började inte så roligt för min älskade tant. Medan jag var bortrest så fick hon två krampanfall. Vi började medicinera och efter några justeringar av medicinen så mår hon bra. Det var en lycka att få se henne återhämta sig så fint! På sommaren fyllde hon 13 år och jag har för första gången den stora förmånen att få dela mitt liv med en tonåring! Hon blev även firad av långväga besök från England då mina kennelföräldrar, Ruths första ägare, kom och hälsade på.

140805_03

140805_12

Under året har Ruth hängt med på många tävlingar, långpromenader och utflykter. Visst märks det att hon är gammal och tempot inte är detsamma som förr, men jag upplever ändå att hon trivs med livet. ♥

140716_02

ASKA

140225_23

Glada, älskade Aska! Hon började året med att fylla 11 år i slutet på februari. Förutom lite stelhet i bakdelen (som vi hjälper med kosttillskott och massage) så märks hennes ålder inte alls, hon är lika pigg och ivrig som alltid. Häromveckan var jag inne hos veterinären för att vaccinera hela gänget mot kennelhosta. När det var Askas tur så tittade veterinären förvånat mellan Askas stamtavla och den studsande fluffbollen på golvet. “…är du säker på att det är rätt hund?” frågade veterinären. “Hon ser inte ut att vara snart tolv år!”

På sensommaren fick jag för mig att träna lite rallylydnad med Aska och hon var så peppig och duktig att jag spontant anmälde henne till fyra starter i nybörjarklass på samma helg. Och vilken debut hon gjorde! På tre raka starter tog hon sin RLD N-titel på 100-100-99 poäng och tre klassvinster! Jag blev helt mållös och det kom nog en och annan glädjetår också, bästa Aska!

141005_01

Utöver tävlandet så har Aska, precis som Ruth, njutit av livet som aktiv pensionär med promenader, bus och bad. ♥

140805_20

140819_09

SIRIUS

140529_07

Åh, Sirius… Vilket år vi har haft! I juli fyllde han 10 år och jag kunde knappt förstå att så lång tid gått sedan den där torsdagen då jag höll honom i min hand för allra första gången. Det här blev året då vi vågade, där jag släppte lite på prestationsångesten och chansade lite. Något jag verkligen inte ångrar! Jag som tidigare bestämt hävdad att jag inte är någon tävlingsmänniska, får nog dra tillbaka det påståendet. Vi började tävlingssäsongen med en RLD F-titel efter två 100-poängare i Forshaga och Kil. Sedan fortsatte vi att träna högerhandling med stor beslutsamhet, trots att Sirius många gånger tittade på mig som att jag blivit helt tokig. ;)

140728_01

I slutet på augusti vågade vi oss på att starta i avancerad klass, och även om det inte blev några superpoäng så fick vi RLD A på tre starter (86, 76, 92 poäng). Sedan hade jag tänkt vänta med start i mästarklass till 2015, men efter att ha gått igenom momenten i mästarklass lite mer ingående så insåg jag att vi kunde det mesta. Så vad tusan, vi provade! Första två starterna gav 87 och 90 poäng, mycket bättre än jag vågat tro! Sedan blev det inte tillfälle för någon mer start förrän på Stockholm Hundmässa. Och hur det gick vet ni ju redan – jag fick åka hem med en mästarhund!

141229_01

Kanske är det en bagatell för många, men för mig är det stort! Jag har alltid tvekat, inte riktigt vågat, inte tagit för mig eller trott på mig själv. Men med Sirius vid min sida har det omöjliga plötsligt blivit möjligt, drömmar har blivit verklighet. Så det är egentligen inte titlarna eller rosetterna, utan resan från att ha varit paralyserad av skräck vid första tävlingsstarten för 2½ år sedan (då vi för övrigt diskade oss), till att kunna gå in på planen på “Stora Stockholm” och känna att det här fixar vi! Tack Sirius, för att du är så underbar, såväl på tävling som hemma i soffan. ♥

140616_04

TINTIN

140210_13

Tintin började året i skolbänken då han fick följa med mig till Hällefors där jag gick SBKs grundmodul. En bra erfarenhet för ett busigt trolludd och verkligen roligt att få egentid tillsammans. Så fort snön började smälta bort så körde vi igång med spårandet igen. Efter lite funderingar så valde jag att fokusera på viltspår, vilket Tin visade sig vara mycket duktig på!

141119_03

Fotograferat av Erik.

Vi har förstås tränat en hel del rallylydnad och efter många funderingar så valde jag att våga starta på tävling. En ny erfarenhet för mig, att starta med en hund som jag visste kunde spralla ur helt och hållet. Jag hade inga förväntningar resultatmässigt men insåg att vi behövde få komma ut och träna i tävlingsmiljöer. Vi gjorde fyra starter i nybörjarklass – alla med godkänt resultat! (76, 80, 89, 86 poäng.) Så det blev ett RLD N även för Tin.

141020_06

Fotograferat av Anna Brändström.

Rent allmänt så tycker jag att Tintin har mognat en hel del i år. Han fyllde fyra år i början på november och kanske är det så – vissa border collies behöver ett år i varje ben. Han blir bara trevligare och roligare med åldern och även om jag nog aldrig kommer att förstå honom helt och hållet så har vi kommit en bra bit på vägen i vår kommunikation. 2015 hoppas jag ska få bli Tins tävlingsår, och jag är väldigt sugen på att gå kurs med honom. Kanske ett träningsläger till sommaren? Här närmast ska vi prova på att köra lite drag tillsammans, då jag fått nya skidor i julklapp och jag tror att Tin kommer att tycka att det är jättekul. Vintervalp som han är så älskar han verkligen kylan och snön och medan vi andra huttrar så vill han helst aldrig gå in.

140118_05

Tur att han har en finsk lapphund som bästa kompis!

Annars så är han såklart världens knäppaste, gulligaste, goaste och snällaste Tin. Är så glad i den lilla tokungen! ♥

140515_07

ANNA

140529_04

Fotograferat av Erik.

2014 har verkligen varit ett hundigt och händelserikt år! :) Som sagt så får jag nog svälja mina ord om att inte vara en tävlingsmänniska – 2012 gjorde jag två tävlingsstarter, 2013 blev det tre stycken och i år så har jag startat sexton gånger! Även om det fortfarande är nervöst ibland så har det ändå blivit kul att tävla. Det beror inte minst på alla fina människor – klubbkompisar och andra hundvänner – som jag fått dela tävlingsdagarna med. Tack alla ni, ingen nämnd och ingen glömd!

Hundåret började med att Sirius och jag blev klubb- och årsmästare i rallylydnad hos Sunne BK. På årsmötet valdes jag in i styrelsen som kassör, och under året har jag hållit tre rallylydnadskurser för klubbens räkning.

I mars nåddes vi av sorgebudet att min farmor och farfars underbara schnauzer Molly fått somna in. Som vi saknar henne!

140330_17

I april blev jag moster för tredje gången, då Liv kom till oss. Det värkte lite extra i mitt hjärta för att Paulina inte fick vara med och ta emot sin lillasyster, men ljuvliga lilla Liv fick mig ändå att le och känna tacksamhet.

141229_02

I maj fick vi hälsa på Elaine och träffa hennes “förstfödda”, den rent löjligt gulliga sheltievalpen Mindy. Samma månad var vi även hundvakt åt Finn medan hans matte Anna och husse Mikael var på semester i New York. Till Tintins stora glädje och Sirius och Askas förtret. ;)

140501_13

140519_01

I juni åkte jag, Sirius och Tintin på fjällresa till Grövelsjön tillsammans med Anna och Finn, Gittan och Hateya samt Kicki och O’boy. Underbara miljöer och bra väder – längtar dit igen, så fjällvandring blir det definitivt under 2015!

140616_09

140619_17

140619_14

I juli hade vi som sagt besök av Catherine och Graham från kennel Mastamariner för att fira Ruths 13-årsdag. Sedan hade vi även en liten Mastamariner-kennelträff med några av oss tjejer som jobbat där och även har hundar från kenneln. Förutom våra tre Mastamariners så var det Matilda med Sonar, Ben och Toby, Jess med Callie och Billy, och så Camilla med Tigris. Nästa år hoppas vi att Johanna med Severus, Bailey och Charlie och Linda med Emma också kan vara med!

140805_25

I augusti fick vi sorgligt nog säga adjö till Tintins kullsyster Java, som fick somna in efter en lång tids oförklarlig sjukdom. Jag saknar dig, Java, och hoppas att du mår bättre där du är nu. ♥

140815_02

I september hälsade vi på i Hudiksvall igen och fick göra en underbar ny bekantskap i Gittans superfina valp Jozine. Vilken dunboll!

140912_27

Hösten bjöd på underbara promenader, rallyträning, viltspår, svampplockning i mängder, virkning, fotojobb för Sunne Kommun och så fick jag hålla en föreläsning om rallylydnad för hundsporteleverna på Forshagaakademin. Verkligen kul! Tintin och jag började nybörjarkurs i agility, och så var jag med Anna och Finn på BPH-prov i Arvika.

141014_01

141003_16

19 oktober hjälpte jag till att arrangera klubbmästerskap på Sunne BK. Dömde delar av rallylydnaden och tävlade även med Aska i nybörjarklass, Tintin i fortsättning och Sirius i mästare. Sirius slutade som klubbmästare i rallylydnad för andra året i rad!

141020_09

Fotograferat av Anna Brändström.

I november hade vi dubbeldop för Liv och min yngsta gudson Athos i Hudiksvall. Älskade ungar, vilken ära att få vara en del av era liv!

141104_08

141104_09

Fotograferat av Erik.

Och så kom till sist december. Jag reste till Irland för att vara med på och föreviga min kära vän Jennas bröllopsdag. Jag fick även träffa hennes 2-åriga dotter Kate för första gången.

141229_03

141229_04

Efter hemkomsten blev det Stockholmsmässan, och sedan har julfiranden följt i en hiskelig fart. Nu ser jag fram emot Nyårsafton – på dagen ska jag fotografera ett bröllop i Sunne och på kvällen blir det ett fyrverkerifritt firande med min fina flock, Anna och Mikael med Finn och så Carin och David med Signe och Lisa. Är helt säker på att det blir en toppendag!

Ja, vilket år det har varit! Tänk att jag fått dela det med fyra fantastiska hundar och så världens bästa sambo, Erik. Jag kan inte känna annat än tacksamhet och glädje och kan bara hoppas att 2015 bli lika fint!

140822_08

141003_03