TACK, snällaste Jenna! / THANK YOU, dearest Jenna!
♥
Browsar arkivet för kategorin händelser
Catja efterlyste en uppdatering om hur det går för mammas växthus, och jodå, nu börjar det se riktigt bra ut! Innehållet är väl inte riktigt som det ska vara ännu och pappa pysslar fortfarande med belysning, rinnande vatten och tak, men nog har det hänt massor den senaste månaden!
Catja asked for an update on my mum’s greenhouse, and yes, it’s starting to look really good! The inside, plants included, is still work in progress and dad is still working on lights, running water and the roof, but they sure have accomplished a lot in this past month!
Innan jag åkte till USA… / Before my trip to the USA…
…och efter min hemkomst! / …and after my return!
Inte illa, va? :) / Not bad, eh? :)
Midsommarchampagne; farmor, Jesper och Ida.
Midsummer champagne; gran, Jesper and Ida.
Jeanette & Carl.
Sill och köttbullar till förrätt; mamma och faster Annica.
Herring and meatballs for starters; mum and aunt Annica.
Ingen snaps utan pappas visor! / No schnapps without dad’s drinking songs!
Gammelfaster Ansa. / Great aunt Ansa.
Mystiska paketet öppnas av årets vinnare, Jeanette!
The Mystery Present being unwrapped by this year’s winner, Jeanette!
Underbar jordgubbstårta. / Delicious strawberry cake.
Laddar inför Midnattsgolfen. / Preparing for the Midnight Golf.
Pappa, farbror Anders och Jesper. / Dad, uncle Anders and Jesper.
Farfar och förfriskningarna… / Granddad with the refreshments…
Ida och farmor. / Ida and gran.
Och golfen gick bra…? / And the golfing went well…?
Strunt i golfen - alla får ju förfriskningar ändå!
Never mind the golf – everyone gets refreshments anyway!
Caesar & Carl.
Mamma puttar med finess… / Mum, putting with finesse…
In i dimman – både bildligt och bokstavligt talat!
The Swedish drinking phrase “into the fog” takes on a literal meaning!
Farfar och pappa arbetar med det nya, “lilla” växthuset… :)
Granddad and dad, working on the new, “little” greenhouse… :)
Min prinsessa mår efter omständigheterna prima. Äter, sover och går på toaletten som vanligt. Hon är jätteduktig på att låta bli stygnen, så Äckliga Tratten åker bara på nattetid. Det blir naturligtvis massor med extra kramar, pussar och diverse godsaker från köket… :)
Under the circumstances, my princess is doing very well. Ruth is eating, sleeping and going to the bathroom as she always does. She’s really good about not touching the stitches, so the Awful Collar only comes on at night. There are plenty of extra kisses and cuddles, of course, as well as some special treats from the kitchen… :)
Idag skulle jag egentligen ha åkt till Furuviks nöjespark med mina gudbarn och deras föräldrar, men det blev snabbt ändrade planer då jag vaknade imorse och såg två blodfläckar på lakanet bredvid Ruth. Det är flera veckor sedan hon slutade löpa nu, så jag förstod på en gång att det var något som inte stämde. Hon var pigg och glad som vanligt men jag bestämde mig för att ta det säkra före det osäkra (framförallt med tanke på att livmodern redan spökat en gång) och åka in till veterinären. Det var ungefär samma bedömning som i höstas, att livmodern var något förstorad men att veterinären inte kunde säga helt säkert om det var en inflammation. Men hon rekommenderade ändå kastrering, med motiveringen att blir det inte en inflammation den här gången så blir det kanske nästa gång eller gången därpå. Den oron har jag levt med i ett halvår nu och kände att jag klarar mig bra utan.
Sagt och gjort, det blev operation redan idag och allt har tack och lov gått bra. Ruths livmoder var inte varfylld men däremot så fanns det variga blåsor på livmoderväggen och cystor på äggstockarna. SÅ SKÖNT att ha skräpet utplockat och inte behöva oroa sig mer. Agria skulle naturligtvis vara kinkiga och inte betala utan att bråka lite, men vår jättehärliga veterinär ska ringa dit imorgon och ordna upp. Nu hoppas jag bara att min allra bästa, finaste och underbaraste Ruth får läka fort och vara pigg och glad.
Today, I was supposed to go to an amusement park with my godchildren and their parents, but my plans were drastically changed this morning when I woke up and spotted blood stains on the bedsheets next to Ruth. It’s been several weeks since she finished her season now, so I immediately understood that something was wrong. She was her usual, cheerful self but I decided to play it safe (especially considering that she had some trouble with her uterus last autumn) and take her to the vets. Ruth was examined by a very competent veterinarian whom I liked at once, and she gave us pretty much the same verdict as last time; the uterus was somewhat enlarged, but she couldn’t say for sure whether it was inflamed or not. Still, she recommended that I should have Ruth spayed, saying that it was likely only a matter of time before she would get pyometra. If not after this season, then perhaps after the next one or the one after that… I’ve lived with that worry for six months now and felt that I would rather do without it.
So, Ruthie went into surgery already today, and thank goodness, everything went well. There was no accumulation of pus in her uterus, but rather abscesses on the uterine wall, as well as cysts on her ovaries. This is quite common in older bitches, whether they’ve been bred from or not, and I’m SO RELIEVED to have it all removed. The insurance company had to be difficult of course, but our wonderful vet is going to give them a call tomorrow to sort things out. Now I’m just hoping that my precious, beautiful and darling Ruth will heal quickly and be well and happy.
På universitet där jag studerar har man i dagarna startat ett nätverk. För kvinnor. Det beskrivs på följande vis:
Ett nätverk för kvinnliga studenter och kvinnliga alumner från Miun. Nätverket ska vara ett verktyg för att inspirera i studierna och skapa möjligheter inför framtiden. Vi vill inspirerar genom bland annat seminarier och andra träffar. (Källa: MINKs Facebookprofil.)
Visst låter det trevligt? Men jag kan ändå inte förmå mig att gå med i nätverkets Facebookgrupp; det känns fel. Jag kan inte låta bli att föreställa mig det ramaskri och de protester som säkerligen skulle uppstå om någon tog initiativet att starta ett liknande nätverk enbart för män. Som kvinna skulle jag bli mycket upprörd över att vara utestängd, inte välkommen, exkluderad. Men vad gör då detta nätverk mot män? Precis samma sak.
Jo, jag förstår visst att vi lever i en till stor del mansdominerad värld och att kvinnor ofta måste kämpa extra hårt för att nå framgång. Jag menar inte att feminister har fel när de demonstrerar för lika rättigheter för kvinnor. Men det är just grejen – lika rättigheter. Öppet för alla. Samma villkor, oavsett om du är man eller kvinna. Jag är rätt säker på att det finns massor av nätverk därute som gynnar främst eller enbart män, även om det inte ordagrant står i beskrivningen. Kanske är det så att vi kvinnor behöver de fördelar som exempelvis ett sådant här nätverk kan ge för att komma närmare ett jämlikt samhälle. Men är det verkligen rätt tillvägagångssätt? Blir vi verkligen mer jämlika genom att skapa ännu en klyfta, genom att stänga fler dörrar? Spelar det någon roll om det är en man eller en kvinna som bränner ner bron? Den försvinner ju i vilket fall som helst och kvar står vi, splittrade.
Jag tror inte att det är någon slump att män och kvinnor generellt är olika. Det behövs ett utbyte, en balans, för att världen ska fungera. Men framförallt handlar det om respekt, generositet och förståelse, och då handlar det plötsligt inte om vilket kön man har utan istället om huruvida man är en bra människa eller inte.
Kanske jag skulle starta ett nätverk för bra människor?
-
At the university where I’m currently studying, a new network has been launched. For women. It is described as follows:
A network for female students and alumni from Miun. The network will help inspire during studies and create opportunities for the future. We want to inspire through, among other things, seminars and meetings. (Source: MINK’s Facebook profile, through my own translation.)
That sounds nice, doesn’t it? But I can’t make myself join the network’s Facebook group; it feels wrong. I can’t help picturing the outcry and the loud protests that would probably be heard if someone took the initiative to start up a similiar network exclusive to men. As a woman, I would be very upset about being left out, unwelcome, excluded. But what does this new network do to men? The very same.
Yes, I do realise that we live in a world mostly ruled by men, and that women often have to fight twice as hard to succeed. I’m not saying that feminists are wrong when they demonstrate for equal rights for women. But that’s the thing – equal rights. Open for everyone. The same conditions, no matter if you’re a man or a woman. I’m certain that there are plenty of networks out there who mostly or only favour men, even if it doesn’t say so in the description. Maybe women do need the advantages of, for example, an all-female network like this to work towards an equal society. But is it really the best way to do it? Will we really become equals by creating another gap, by closing more doors? Does it matter if it’s a man or a woman who burns the bridge? Either way it will be gone, and we’ll be standing there, divided.
I don’t think it’s a coincidence that men and women are usually different. There needs to be an exchange, a balance, for the world to work right. But above all, it’s about respect, generosity and understanding, and then it’s suddenly not about what gender you happen to be, but whether you’re a good person or not.
Maybe I should start a network for good people?


Hampshire, England, juli 2004.
Idag har resplaner x 2 spikats och jag är så glad och förväntansfull att det spritter i hela mig.
Först ut är en vecka i England i maj, som en födelsedagspresent från mina underbara föräldrar. Jag ska tillbringa den hos min andra familj på kennel Mastmariner, stället som mina tre hundar kommer ifrån. Det blir valpar, god mat, sköna promenader i underbar engelsk natur, starkt te, fotografering och såna underbara saker. Det är under tiden som jag skriver B-uppsats i skolan, men min skrivkompanjon Lina är med på noterna och vi kommer att fixa till en superbra uppsats i alla fall. :)
I juni blir det sommarjobb, men så i juli… Då drar jag till USA för en treveckors roadtrip med en av mina amerikanska kompisar, MJ, och hennes två barn. Hon bor på västkusten men hennes bil är registrerad på hennes mamma som bor på östkusten, så varje sommar kör hon cross-country att besikta den. Att åka utan onödiga stopp tar ungefär nio dagar, så med tre veckor har vi alltså gott om tid på oss att stanna och träffa fler vänner, se spännande platser längs vägen och verkligen njuta av resan. Och fotografera! MJ är jätteglad över att få en kamerakunnig person med sig som vill dokumentera hennes favoritplatser.
Ja, vad kan man säga? Sommaren 2010 ser ut att bli den bästa på LÄNGE! :D