Pigg solskensmorgon idag! Hoppade ur sängen redan halv åtta, trots att jag inte somnade förrän vid två inatt – mycket olikt mig, som annars är rätt bra på att sova länge på mornarna. ;) Direkt efter frukost så gick Erik ut ett spår till Tin. Det skulle bli första gången som jag spårade med Tintin då någon annan lagt ut spåret, spännande!

Spåret fick ligga i ca 1½ timme innan vi gav oss iväg. Och ja, vad ska man säga? Lilla guldtrollet, det är så ROLIGT att spåra med honom! När han går i spårkärnan så är nosen verkligen klistrad mot marken, så det är oftast lätt att läsa av. Visst går det fortfarande lite snabbt ibland, men det går fint att bromsa upp honom lite så att han koncentrerar sig ännu mer. Det blev ett par tapp, men det löste han så fint, trots att det bitvis var både blött och blåsigt. Första apporten plockade han klockrent och levererade i handen på mig, verkligen ett “hallelujah moment”. Den andra låg på krönet till ett kalhygge där det blåste rätt mycket, så den gick han förbi. Tack och lov så gick han ändå precis i spårkärnan, så skarpsynta matte hittade pinnen och påkallade Tins uppmärksamhet. Han såg verkligen häpen ut, som att han undrade hur i hela friden han kunde ha missat den! *fniss* Han tog då glatt upp den och gav den till mig. Sen bar det vidare, och lite konditionsträning för matte blev det allt då spåret gick uppför en brant slänt, puh! Sista sträckan av spåret gick in i en dunge där jag och hundarna gick igår eftermiddag, något som husse inte visste om. Det blev märkbart svårare för Tin med alla störande dofter, men han spårade i alla fall upp sin älskade tennisboll och blev så lycklig!

När vi gått spåret kikade Erik på sin mobil, och det visade sig att spåret blev cirka 850 meter långt och tog ungefär en kvart att gå. Inte undra på att Tintin blev lite slut. :) Framöver ska jag nog satsa på lite kortare spår men med stor noggrannhet.

-

I woke up with lots of energy today, already at 7:30 am, and that was in spite of having fallen asleep at about 2 am. Quite remarkable for someone who usually sleeps very well in the morning. I suspect the sunlight and the warmth has something to do with it. :) Straight after breakfast, Erik went to the woods and laid down a track for Tintin. It would be my first time tracking with Tin when someone else had put down the track, so very exciting!

We left the track to settle for about an hour and a half, before setting off. And, what can I say? Tintin, it’s SO MUCH FUN tracking with you! When he works at the core of the track, his nose is positively glued to the ground, so he’s usually very easy to read. Yes, he still rushes sometimes, but he responds well and concentrate better when I hold the line to slow him down. He got confused a couple of times, but he solved the situations really well, despite a very wet ground and a strong breeze. The first marker was a bit of a “Hallelujah Moment” – he found it, picked it up, and delivered it straight into my hand! The second one was on the ridge of a windy cut-over area, so he passed by it. Thankfully, though, he had still kept to the core of the track, so his eagle-eyed mum spotted the marker and called him back to it. He looked so surprised, as if wondering how on earth he could have missed it! *giggle* Once he saw it, he was very happy to retrieve it and give it to me. And onwards we went, and the track even included some fitness training for me as it went up a steep hill, phew! The last leg of the track went through a part of the woods where the dogs and I had walked yesterday, which Erik had not known when putting down the track. It was clear that Tin found the work more difficult with the interfering tracks, but he still tracked all the way to his beloved tennis ball, and was SO happy when he found it!

After finishing the track, Erik looked at his mobile and saw that it had been about 850 meters long, and it took about fifteen minutes to work through. No wonder that Tin was a bit tired. :) In the next couple of weeks, I think we’ll aim for shorter tracks and try to keep Tin even more focused on the job.

Påselning! / Putting on the tracking harness!

“Vassego, mamma!” / “Here you go, mum!”

Spårslut – lycklig trollunge! / The end of the track – happy puppy!

Sketanöjd! ^_^ / So pleased with himself! ^_^

Sketanöjd matte också, för den delen. ♥ / And mum was very, very pleased, too. ♥

Spårkarta – början vid den röda pilen. / Map of the track – it began at the red arrow.

Alla bilder på mig & Tin är såklart fotade av husse. :) / All photos of me and Tin were taken by Erik, of course. :)

:P

Tre generationer – Tove, Agnes och Cathla. / Three generations – Tove, Agnes, and Cathla.

På självaste födelsedagen fick jag besök av Märit och fyra glada hoffar. Fick fina presenter och hjälp att äta upp det sista av tårtan, och sen tog vi med oss kameran på en solskenspromenad. :)

-

On my birthday, I was visited by Märit and four happy Hovawarts. I got some lovely presents, and they were kind enough to help me finish the last of birthday cake. Then, I took my camera with me and we went for a nice walk in the sunshine. :)

Bild från rallytävling förra sommaren. / Photo from a rally competition last summer.

Sådär. Nu har jag en knapp månad på mig att försöka schasa bort armén med nervositetsfjärilar som kryllar i min mage. Då är det nämligen dags för rallytävling med Sirius igen! Försöker intala mig att rallytävlande är god terapi för mina kassa nerver, men magkänslan håller inte riktigt med. :P Samtidigt så är det lite skönt att ha en tävling att fokusera på så att träningen blir mer målinriktad.

-

There. Now I have just under a month to get rid of the army of butterfly that is fluttering around in my stomach. Because then, it’s time for another rally competition with Sirius! I’m trying to convince myself that competing in rally obedience is good therapy for my poor nerves, but somehow my gut feeling doesn’t agree. :P But at the same time, it is nice to have a competition to focus on, as it makes us more focused when training.

God träningskväll. Ruth hjälpte till att bygga rallybana, flörtade med en kursledare och agerade störningsmoment åt Tintin. Sirius och Aska fick båda träna på rallymoment utanför banan, samt gå banan några gånger var. Aska har inte tränat någonting förutom tricks sen förra sommaren, så med henne fick jag repetera grunder och vara väldigt tydlig. Det var så roligt att se glödlamporna tändas i hennes huvud när hon plötsligt mindes saker som sitta framför, gå runt och skiftet sitt → stå med enbart röstkommando. Med henne behöver jag i alla fall inte fundera över belöningsmetod – när hon hör ljudet från klickern så går rycker det till i hela hennes kropp och ögonen lyser och säger: GE MIG KORVEN, MÄNNISKA! Däremot är hon betydligt flamsigare än sin lillebror och i ivern över att få en till korvbit så blir det gärna fort men fel. Jag har inte bestämt mig för om det kommer bli någon tävlingsstart med Aska, men oavsett så märks det att hon tycker att det är KUL att få komma ut på planen och träna.

Sirius var som vanligt duktig, men jag hittade en liten detalj att jobba på – han sätter sig ibland snett när jag dirigerar in honom framför mig, och i momentet där föraren tar steg bakåt och hunden ska följa efter vänd mot föraren så drar han sig gärna mot min vänstra sida. Sen så behöver jag ta mig en funderare på hur jag ska få upp Sirius motivation. Alltså, han gör allting som jag ber honom om, men han verkar inte tycka att det är så jätteroligt. Han är inte alls låg, men det finns inte riktigt någon glöd i vår träning. Han mumsar glatt i sig korvbitar och kampar med leksaker, men på något vis så känns det… pliktskyldigt. Är det kanske för att vi inte tränat så mycket i vinter och han behöver komma in i träningsrutiner igen? Eller behöver vi bättre och roligare belöningar? Eller tycker Sirius helt enkelt inte att det är lika roligt med träning längre? Ja, jag får klura och prova. Och så ska jag försöka notera om det är någon skillnad i hans attityd här hemma jämfört med på klubben.

Erik stod för Tintins träning ikväll, och det blev passivitetsträning blandat med kontaktövningar. Tycker att vår tuss skötte sig riktigt fint! Att stå stilla och göra ingenting är nog det svåraste som finns i Tins värld. :)

-

A good training evening! Ruth helped with setting up the rally course, flirted with an instructor, and acted as a distraction in Tintin’s training. Sirius and Aska both got to practice rally exercises off the course, and I took them through the course a few times. Aska hasn’t been practicing anything but tricks since last summer, so I had to repeat some of the basics and give her very clear instructions. It was great to see how the light bulbs came on in her head as she remembered things like sitting in front of me, walking around me, and moving from sit to stand only by voice command. With her, I never have to think about how to reward her – when she hears the sound of the clicker, a spasm goes throug her whole body and her eyes light up and say: GIVE ME THE SAUSAGE, HUMAN! But on the other hand, she’s rather scatterbrained and in her eagerness to get another piece of sausage, she often improvises and does her own thing instead of listening to me. I haven’t decided if I’m going to compete with her, but either way I can tell that she just loves to work on the training field.

Sirius was very good, as usual, but I found a detail for us to work with – sometimes, when I direct him to sit in front of me, he ends up at an angle instead of sitting straight before me. And in the exercise where he’s supposed to follow me, nose-to-nose, as I walk backwards, he likes to move towards my left side, seeking the heel position he’s so used to. Then, I need to have a good think about how to increase Sirius’ motivation. He always does everything I ask of him, but he doesn’t seem to enjoy it very much. He’s not subdued, but there isn’t really a spark when we work together, either. He eats treats happily enough and he’ll play tuggy when I offer him a toy, but it’s like he does it in a dutiful manner, somehow. Perhaps it’s because we haven’t trained a lot this winter, and he simply needs to get back into a training routine? Maybe we need tastier and funnier rewards? Or perhaps he just doesn’t enjoy training as much anymore? Well, I’ll have to try out different solutions. And I’m going to try and notice if he behaves the same way when we practice at home.

Tintin trained with Erik tonight, and they did passivity and contact exercises. I think that Tin did really well! Standing still and doing nothing is probably the most difficult thing you can do in Tintin’s opinion. :)