Det är sent. Jag är trött. Sitter vid datorn och redigerar bilder, men måste ta en kisspaus. Snurrar skrivbordsstolen ett halvt varv för att resa på mig – och där sitter den! Den ligger inte slängd i ett hörn eller ligger nerdreglad i leksakskorgen – den SITTER där och TITTAR på mig med ett ONT öga och snabeln redo för attack. Om jag inte hade vänt mig om just då, hade Lina då hittat mig livlös vid datorn imorgon bitti med en blå plyschsnabel runt halsen? Nu kom ju givetvis Sirius till undsättning och kvällen fick ett lugnt avslut. Puh.
It’s late. I’m tired. I’m sitting at the computer, editing photos, but I have to take a pee break. I turn around on my computer chair to get up – and there it’s sitting! It’s not lying in a corner as usual, it’s not in the dogs’ toy basket covered in slime – it’s SITTING there, and LOOKING at me with an EVIL eye and with its trunk ready to strike. If I hadn’t turned around at that very moment, would Lina have found me dead at the computer tomorrow morning with a blue velvet trunk around my neck? Luckily, Sirius came to my rescue and the evening ended peacefully. Phew.
