Browsar arkivet för kategorin dogs

hej orion! / hello, orion!

dogs
4 Comments

151027_03

151027_02

151027_05

151027_01

151027_04

151027_06

151027_07

151027_08

Ett svårt val, med så många fina valpar. Men ändå enkelt. Den röda pojken är en glad och busig valp, men ändå lugn och trygg. Han gillar leksaker och godbitar och är hur gosig – och gullig! – som helst. Så det blev han. Orion. Som jag har längtat och drömt. Sju veckor liten idag.

Nu ska jag göra det mesta av våra dagar tillsammans, för sedan ses vi inte förrän i mellandagarna efter jul, då han äntligen får flytta hem till oss i Sverige. ♥

It was a difficult choice, with so many lovely puppies. But still, somehow, an easy choice. The red boy is a happy and playful puppy, but he also seems calm and sensible. He likes toys and treats and he is so cuddly – and cute, of course! So, he is the one. Orion. How I have waited for, and dreamed about, you. Seven weeks young today.

Now, I’m going to make the most of our days together, because then we won’t see each other until after Christmas, when he can finally join us in Sweden. ♥

 

something purple this way comes…

dogs, life in general
1 Comment

Nu börjar det bli på riktigt. Om tolv dagar så åker jag till England, för att spendera fem dagar hos mina uppfödare och träffa och välja vår nya familjemedlem. Iiih! Jag känner mig så glad och förväntansfull. Det kommer att bli tufft sen, för enligt gällande importregler så får vi inte hämta hem valpen förrän den är 15 veckor gammal. Rabiesvaccin får ges tidigast vid 12 veckors ålder och sedan måste man vänta i 21 dagar innan man reser. Men den som väntar på något gott…

Valpen har redan fått “sin” färg. I flocken så har Ruth gult, Aska rött/rosa, Sirius blått och Tintin grönt. Valpen har därför fått – lila! Och idag kom det här helt underbara paketet från vår favoritshop Vildhunden.se!

It’s beginning to feel real, now. In only twelve days, I’ll be going to England to spend five days at “my” kennel, where I’ll be meeting and choosing our new family member. I’m so happy and excited about it! It will be tough after I’ve been there, because due to current import regulations, we’re not allowed to bring the puppy to Sweden until it’s 15 weeks old. Rabies vaccination can’t be given before 12 weeks of age, and then we have to wait an additional 21 days before the puppy can travel. But it’s something well worth waiting for!

I’ve already chosen the puppy’s own colour. In our pack, Ruth has yellow, Aska red/pink, Sirius blue, and Tintin green. So the puppy will get – purple! Today, we received this package from our favourite shop, Vildhunden.se!

151014_01

Tack snälla, snälla Vildhunden! :D / Thank you so much, Vildhunden! :D

151014_02

Älskar halsbandet från Cycle Dog – gjort av återvunnen cykelslang (bra miljötänk!), mycket ställbart (perfekt till växande valpis!) och supersnyggt!
I love the collar from Cycle Dog – made from a recycled bicycle tube (environment friendly!), very adjustable (perfect for a growing pup!), and gorgeous!

151014_04

151014_05

Tintin var snäll och hjälpte mig att visa upp halsbandet – visst är det tjusigt!
Tintin was kind enough to help me model the collar – isn’t it great!

151014_03

Redan en välutrustad valp! ;) / Already a well equipped puppy! ;)

livet med storflock / life with a bigger pack

dogs, life in general
3 Comments

Som ni kanske har märkt av det ökade lapphundsinnehållet på både blogg, Instagram och Facebook, så är vi hundvakter till Finn och Lumi ett par veckor. De kom hit i söndags, och de första dagarna var det lite svettigt och rörigt innan vi kommit in i rutinerna. Men nu verkar alla ha funnit sin plats i flocken och något sorts rytm har infunnit sig. Finn är otroligt lättsam att ha att göra med, hänger med på allt och är lugn och fin inomhus. Lumi fyller 12 veckor idag och är precis som en valp ska vara – glad, busig och kavat. Och förstås GULLIG! ;) Bjuder här på några blandade bilderna från de senaste dagarna. Trevlig helg alla bloggbesökare!

As you may have noticed from all the Lapphund pictures on my blog, Instagram, and Facebook account, we’re dog-sitting Finn and Lumi for a couple of weeks. They came over on Sunday, and the first couple of days were a bit stressful and disorganised, before we found our routines. Now, however, everyone seems to have settled in their place in our big pack, and we’ve found a rhythm that works. Finn is very easy-going; he’s up for any kind of adventure, but is nice and calm indoors. Lumi just turned 12 weeks old today, and is just what a puppy should be – happy, mischievous, and forward. And of course, CUTE! ;) Here are a some pictures from past few days. Have a lovely weekend, everyone!

151009_10

151006_05

151009_11

151006_06

151009_12

151006_07

151009_09

151008_01

151009_01

151009_03

151009_04

151009_02

151009_07

151009_05

151009_08

151009_06

den som gapar efter mycket… / grasp all…

dogs
Comments Off on den som gapar efter mycket… / grasp all…

151006_01

151006_02

151006_03

151006_04

…mister inte alltid hela stycket! Skickligt, Lumi! / …lose all – or not! You have some skill, Lumi!

RLD F och om vikten av att få mogna

dogs, life in general, people, rallylydnad
4 Comments

151003_01

Foto av Anna Brändström.

I lördags tävlade jag och Tintin fortsättningsklass i rallylydnad igen. Vi fick vår tredje godkända runda, och därmed titeln RLD F! Vi tappade tyvärr 10 poäng för fel övning vid momentet “sväng höger, sitt”, då Tintin kom lite före mig, satte sig ner och sen reste sig och rättade in sig själv i fotposition där han satte sig igen innan jag hann göra något. Men snacka om lyxproblem, att jag har en sån fin och uppmärksam kille som vill göra sitt bästa och vara på rätt ställe. Ett litet poäng till försvann i momentet “sitt, stå, gå runt” då han rörde en tass. Kvar blev alltså 89 poäng och en sprudlande glad matte.

Jag tittar med förundran på vårt i övrigt fina, blanka protokoll – inget nos, inget bristande samarbete. Inget flams eller flum. Jag önskar att jag hade fått vår runda filmad för Tintin gjorde verkligen sin finaste tävling någonsin. Under fotgåendet hoppade han plötsligt till i ett par spontana glädjeskutt. Inte på mig, utan bara rätt upp i luften. Det har aldrig hänt förut men det var så tydligt att han gjorde det för att han hade roligt och trivdes på planen vid min sida.

151003_03

Foto av Anna Brändström.

När vi kom ut från banan och hade belönat så log en medtävlande mot mig och sa att hon tyckte att det sett väldigt fint ut. Jag tackade henne och sen slank den vanliga frasen ur mig: “Tintin är en såndär varannan dag-hund. Ena dagen går han jättefint och andra dagen blir det bara vims, haha!” Men sen när jag satt mig i min stol och tävlingsruset lagt sig lite så insåg jag att det inte alls är så längre. När jag tänker efter så är det väldigt länge sedan som Tintin var flamsig. Nej, jag menar inte att han alltid har perfekt kontakt och fokus nuförtiden, men hans gamla sätt, då han kunde bli helt utstörd av ett löv som prasslade och sen inte kunna koncentrera sig mer, det är borta.

Den här lilla hunden, som på sin första kurs på brukshundklubben spenderade sitt första kurstillfälle med att stå längst ut i kopplet och skälla/gnälla/skrika okontrollerat, gjorde alltså i lördags en rallyrunda som hade kunnat resultera i 99 poäng om det inte varit för en liten miss. Förstår ni vilken resa han har gjort, hur han har utvecklats och mognat! Då, den där gången på brukshundklubben, var han två och ett halvt år gammal. Strax över två år, då tycker nog de flesta att hundar ska ha lugnat sig och kommit ner med tassarna på jorden. Hur många skulle då ha dömt ut Tintin som “omöjlig”?

Jag ställer inte frågan för att stryka mig själv medhårs eller att påstå att jag är någon fantastisk hundtränare. Tvärtom – det finns garanterat massor av människor därute som skulle kunna ha förvaltat Tintins förmågor mycket bättre än jag har gjort. Men jag vet också att det finns många som inte skulle ha haft tålamod med hans bristande fokus. Många som hade dömt ut honom, kasserat honom, bytt hund.

Det pågår ständigt diskussioner på bloggar och forum om omplacering, huruvida det är rätt eller fel att sälja en hund som inte lever upp till ens förväntningar och istället skaffa en ny. Jag är av åsikten att alla måste få välja själva och inte bli dömda för det – det gör varken förare eller hund lycklig om en behåller en hund som en inte är nöjd med, kanske inte ens tycker om. Jag har särskilt stor förståelse för omplacering när det är en hund som är tänkt till ett specifikt jobb, typ jakt eller vall eller tjänst. Då kanske en varken har tid eller råd att behålla hunden om den inte klarar sin uppgift, oavsett hur mycket en tycker om den.

Hobbyhundar då? Som sagt, jag tycker inte att en ska behålla en hund som en inte är nöjd med. Men! Jag hoppas att de som omplacerar tävlingshundar på grund av bristande potential verkligen har gett hundarna en ärlig chans. Ibland behövs det tid. Tid att få växa och mogna. Tintin fyller fem år nästa månad och har blommat ut till en underbar tränings- och tävlingskompis. Vem hade trott det om den tvååriga gaphalsen på brukshundklubben våren 2012? :)

151003_02

Bakdelskontroll – inga problem! Foto av Anna Brändström.

Själv har jag skaffat mina hundar i första hand som familjemedlemmar och i andra hand som tränings- och tävlingskompisar. Så för mig personligen så går individ framför prestation till 99 %. Så länge hundarna är friska och glada och vardagen fungerar bra så är jag helt nöjd. Resten är bara grädde på moset. :) Samtidigt så försöker jag att vara så öppensinnad som möjligt. Ingen omplaceringshistoria är den andra lik och jag försöker att aldrig döma någon.

Men visst är jag glad att jag aldrig gav upp på Tintin. Sirius må vara mycket enklare att träna och tävla, men känslan som jag hade efter målgången med Tintin i lördags slår det mesta som jag har upplevt i hundväg. Motgångar kanske inte är så kul, men de får framgångarna att kännas så mycket mäktigare.

151003_04

Världens finaste trollunge! ♥ Foto av Anna Brändström.

hjärtepojkar / boys of my heart

dogs
Comments Off on hjärtepojkar / boys of my heart

150929_02

150929_03

150929_04

150929_05

150929_08

150929_07

150929_06

150929_01

strandhäng / beach games

dogs, people
1 Comment

150923_07

150923_04

150923_01

150923_02

150923_05

150923_06

150923_03

150923_08

150923_09

150923_10

 

solig vecka

dogs, life in general
1 Comment

Ljuvliga höst! En guldkantad dag följer en annan. Jag jobbade på biblioteket igen i onsdags, och som extra bonus så anordnade vi stickcafé. Jag fick en stund över och pratade lite med de handarbetande damerna. Vi kom in på flyktingfrågan och direkt sa någon av dem att de borde göra en gemensam insats och sticka vantar och mössor till flyktingar som kanske kommer till deras kommun. Någon annan föreslog att de skulle bjuda in flyktingar till stickcaféet, “för tänk, de kan säkert jättemycket om handarbete som vi kunde lära oss också”.

Jag sparar på såna ljusglimtar. Guldkorn som jag kan ta fram och lägga i en hög framför mig när jag tappar hoppet om mänskligheten. Jag är nämligen inget stort fan av oss som art. Rätt ofta tänker jag hur bra det skulle vara för världen om – poff! – alla människor försvann. Jo, det finns många individer i människosläktet som jag gillar, men som art har jag svårt att försvara vår existens med allt dumt som vi gör mot oss själva och resten av planeten.

Fast. Det var inte alls det jag tänkte skriva om. :) Utan de fina sakerna. Varm höstsol. Hur en av stickcafédamerna tog min hand när hon skulle gå, strök den och sa: “Vad du är bra. Precis som en bibliotekarie ska vara!” Valpkursen som jag och Anna startade igår och alla fina valpar och nyfikna ägare. Gladtårarna när jag såg ett filmklipp där Elin hälsade på sin nya hund. Tidningsjobbet inatt när Frykendimman plötsligt skingrade sig och jag såg stjärnbilden Orion i sin helhet för första gången sen i vintras. Turen till Arvika imorse för att vara chaufför när Anna hämtade sin nya bebis Lumi. Paketet med nya saxar och ny borste till hundarna som jag hämtade ut ikväll – här ska pälsvårdas!

Drömmarna. Valpplanerna som genomsyrar min tillvaro. Jag har alltid känt att det är viktigt att ge sig själv saker att se fram emot, särskilt om en inte mår så bra psykiskt. Det behöver inte vara något stort. För mig kunde det vara att jag planerade att köpa ett fint garnnystan eller en penna. Att jag bestämde mig för en särskild hundpromenad och packade en fikaryggsäck. Det är inte nödvändigtvis sakerna i sig, utan att ha något positivt framför mig. Känslan av förväntan har hjälpt mig igenom mycket. Och nu kan ni tänka er, när den känslan kretsar kring det finaste och viktigaste som finns i mitt liv – en hund. Jag gillar att längta.

Önskar er en fantastisk fin helg med några badbilder nu från sensommaren!

To my non-Swedish readers: Just a lot of random blabbering above, really. :) I hope that you have a lovely weekend – have some pictures of the dogs enjoying the late summer lake!

150911_01

150911_02

150911_03

150911_04

150911_05

om livet sådär rent allmänt / on life, just in general

dogs, from the archive, rallylydnad, various creatures
7 Comments

Det känns roligt just nu, livet. Jag känner mig vaken och pigg. Nyfiken. Inte så att jag helt har läkt färdigt efter de mörka åren och depressionen, men någon gång det här året så vägde det positiva plötsligt över. Mitt medelmående hamnade på plus. Jag vet att hundarna, Erik och lugnet i värmlandsskogarna har varit min bästa medicin, och med dem omkring mig så blir jag alltmer hel. Mer som 19-åriga Anna, med världen för sina fötter och full av självförtroende, men samtidigt någon annan. Någon som vet lite bättre vad hon vill, någon som övar på att säga nej och att våga.

Så värst mycket bloggat har det inte blivit, som ni märkt. När livet rullar iväg sådär fint så känns bloggen ibland lite som ett projekt, något som behöver tid som inte riktigt finns. Däremot har jag sent omsider skaffat mig ett  Instagramkonto, vilket passar livet i rörelse bättre. Följ oss på annafantasium om ni också finns där! För er som inte har Instagram så går det ändå att se mina bilder här: https://instagram.com/annafantasium/ Men ja, det här är ju en fotoblogg trots allt, så jag bjuder väl på en bunt bilder! Alla är från mitt besök hos Mastamariner i England i slutet på augusti. Se och njut. :)

Life is enjoyable, at the moment. I feel awake and alert. Interested. I haven’t fully healed after my dark years and the depression, but sometime during this year, the positive stuff suddenly tipped the scales. My average mood passed the point of more cheerful than down. I know that the dogs, Erik, and the quiet of the woods have been my best medicine, and surrounded by them I keep healing. I’m turning into something like 19-year-old Anna, who had the whole world before her and was full of confidence. But still, I’m someone different. Someone who knows better what she wants, who is better at saying now and daring to do things.

As you’ve seen, I haven’t blogged a lot lately. When life turns good and busy, the blog sometimes feels like a project, something that requires time that I don’t really have to spare. But what I have done, is to finally get myself an Instagram account, which suits a life on the move much better. You can follow us at annafantasium if you’re also on there! For those of you who aren’t, you can still see my pictures here: https://instagram.com/annafantasium/ Still, yes, this is a photo blog, so I suppose I’d better give you some pictures! These are all from my visit at Mastamariner in England this August. Enjoy! :)

 

150905_04

150905_02

150905_03

150905_16

Vad har då sommaren bjudit på? Jag har jobbat lite som tidningsbud. Kanske en banal syssla för många, men jag har alltid gillat att utföra ett arbete väl, oavsett vad det är. Det är fint att lägga sista tidningen i sin låda alltjämt som solen går upp över ett sömnigt Sunne. Perfekt också när en har en 14-årig hundtant som en helst inte vill lämna ensam så mycket, att jobba på natten när husse finns hemma hos de fyrbenta. Nu senaste veckan har jag faktiskt vikarierat som biblioteksassistent, en ny och väldigt trevlig erfarenhet. Det känns lite som att jag äntligen, efter 32 år, har funnit mitt kall. :) Hoppas på mer biblioteksjobb framöver!

So, what have I been up to this summer? I’ve worked a paper round for a bit. A mundane job, I’m sure a lot of people would say. But I’ve always enjoyed doing a job well, no matter what it is. It’s nice to put the last paper in it’s mailbox as the sun rises over a sleepy Sunne. Also, it’s perfect when you have a 14-year-old dog that you don’t want to leave alone for too long, working nights when the dogs’ daddy is at home with them. But this past week, I’ve actually subbed as a library assistant, which I really enjoyed! I feel almost as though, after 32 years, I’ve finally found my calling. :) I’m crossing my fingers for more library work in the future!

 

150905_01

150905_05

150905_06

150905_07

Förra helgen jobbade ideellt jag som tävlingssekreterare på Karlstad BKs rallytävlingar, mitt första sekreterarjobb sen jag gjorde färdigt min utbildning maj. Det var så roligt och givande! Då det var en väldigt stor tävling (dubbla starter i alla klasser) så var vi fyra stycken som jobbade i sekretariatet, perfekt för mig som var nybörjare. Nu känner jag mig redo för 11 oktober då jag ska jobba ensam som sekreterare på rallytävlingen hos Munkfors BK. I Karlstad var jag även protokollskrivare, och det är alltid intressant att få sitta bredvid en duktig domare och höra hur hon resonerar om momentens utförande och bedömning. Mycket lärorikt!

Det bästa i Karlstad var nog ändå den starka känslan av att vara en del av något. Under mina år sedan studenten 2002 så har jag aldrig bott så länge på ett och samma ställe som jag gjort nu, efter snart tre år i Värmland. Det blev så påtagligt i Karlstad, när jag kände igen folk bland både funktionärer och tävlande. När det var så många ekipage som jag brydde mig om och hejade på. När jag hittade dit utan GPS. Jag trivs med att vara rotad. Det passar mig att få ställa upp och jobba ideellt och känna att min tid är värd något för någon.

Av samma anledning ser jag fram emot hösten på Sunne BK. Jag kommer att hålla två kurser, en valpkurs och en fortsättningskurs i rallylydnad. Det är fantastiskt att få dela med sig av sin kunskap, att få klura och planera på hur jag kan göra det på bästa sätt. Min svaghet som instruktör är inte att jag blir nervös eller så, utan att det är SÅ mycket som jag vill förmedla att det ibland är svårt att göra det på ett strukturerat sätt. ;) Det känns extra kul att bästa Anna kommer med och är hjälpinstruktör på valpkursen! Det passar bra eftersom hon snart får hem sin nya valp, en ljuvlig liten finsk lapphundspojke som heter Lumi.

Last weekend, I did some volunteer work as a competition secretary at the rally obedience competitions in Karlstad. My first official secretary job since I finished my education in May. It was so much fun, and so rewarding! It was a big competition with about 260 rounds of rally obedience, so there were four of us working in the secretariat, which was perfect for a beginner like me. Now I feel ready for October 11, when I will do the job by myself at the much smaller competition in Munkfors. In Karlstad, I also did some work writing protocols for two of the judges, and it’s so interesting to sit next to them and hear their reasoning about the performances and the way they judge them.

But the best part of being in Karlstad was how much I felt like a part of it all. During my years since graduation back in 2002, I’ve never lived in one place as long as I have these almost three years in Värmland. It became so clear to me in Karlstad, when I recognised so many people, both competitors and staff. There were so many people and dogs that I cared about and cheered for. And I found my way there without using a GPS! I enjoy this feeling of being rooted. I love volunteering for these kinds of things, and the feeling that the time I put down means something to someone.

For the same reason, I’m looking forward to the autumn at my local dog club in Sunne. I’ll be teaching two classes, one puppy class and one advanced rally obedience. It’s amazing to get to share my knowledge, to ponder and plan how to do it in the best possible way. My weakness as an instructor is not nerves or anything like that, but that there’s SO much that I want to teach that I sometimes find it difficult to do so in a structured manner. ;) I’m extra excited for the puppy class because my friend Anna will be my assistant! I know she will be a great one too, especially as she will soon be picking up her new puppy, an adorable Finnish Lapphund boy named Lumi.

 

150905_11

150905_10

150905_09

150905_08

150905_12

Men mitt eget tävlande då? Ja, det har faktiskt inte blivit någonting i sommar. På de få tävlingar som varit så har jag antingen varit bortrest eller varit funktionär. Men nu är det på gång! Tintin är anmäld till två fortsättningsklasser, och gissa vad? Jag ska även låna Finn av Anna och köra nybörjarklass! Anna har varit i valet och kvalet ett tag, men nu “kidnappar” jag min gudson så att hans matte får se att det går bra, och sen kan Anna fortsätta tävla honom nästa år. Smart va! :) Jag älskar att tävla nybörjarklass, så det ska bli riktigt kul att få debutera med en till hund.

But what about my own competing? Well, I actually haven’t competed at all this summer. For the few competitions that have actually been held, I’ve been travelling or volunteering. Soon, though! Tintin is entered for two rounds in the graduate class, and guess what? I’m also going to borrow Finn from Anna and start him in the novice class! Anna has been considering it for a while, but now I’m “kidnapping” my godson to prove to his owner that he can do it, and then Anna can take over and compete with him next year. Isn’t that a clever plan! :) I love competing in the novice class, so I’m really looking forward to starting up a new dog.

150905_15

150905_14

150905_13

Våra egna fyrbenta mår bra. Aska har gått på en mild smärtstillande/antiinflammatorisk medicin sedan i maj för att avhjälpa stelheten som hon tidigare drabbades av efter långpromenader. Det har funkat hur fint som helst – hon har inte visat någon stelhet i höfterna på hela sommaren! Det har lett till att vi har vågat motionera henne mer, vilket såklart i sin tur har lett till mer muskler som kan bära upp höfterna. En god cirkel! Ruth hänger fortfarande med på nästan alla långpromenader, men hon får dispens när det är regnväder för det gillar hon inte. Jaja, när en är 14 år gammal så måste en få lite prinsessbehandling. ;) Jag är så lycklig över att hon fortfarande är så pass pigg och verkar njuta av tillvaron. Håller tummarna för en mild vinter då snö och kyla inte heller är Ruths melodi.

Tintin råkade ut för en elak magsjuka nu i veckan och fick ligga inne hos veterinären över dagen för att få dropp så att han inte skulle bli uttorkad. Men han är som bekant Herr Plåtmage och repade sig väldigt fort, så skönt. Nu äter han skonkost ett litet tag och peppar, peppar så verkar magen vara precis som vanligt. Sirius är sitt vanliga perfekta jag (om en frågar hans smått partiska matte alltså). Han får njuta lugnet ett tag nu, för sen så ska Finn och Lumi vara här i två veckor medan Anna och Mikael åker på semester. För valpar, det är pest och pina om ni frågar Sirius. :P Då förvandlas han från Sankte Sirius till Sirius Surgubbe. Men vi har preppat med barngrindar från IKEA så han ska slippa ifrån det hemska lilla monstret så mycket som möjligt.

Och på tal om valpar… Erik och jag har börjat planera för vår nästa hund. “Va, FEM hundar?!” tänker ni kanske. Jo, fast även om de mår bra för dagen så är varken Ruth, Aska eller Sirius några ungdomar längre. Jag vill gärna att vår nästa hund ska få vara med dem en tid, och jag känner mig redo för en valp. Tintin var ju bara Eriks hund från början; vi bodde inte tillsammans förrän Tintin var ungefär sex månader. Och jag försökte medvetet att inte lägga mig i Tintins tidiga träning så mycket, för jag ville att han skulle få vara Eriks hund. Sen hur det gick med det är väl en annan historia… *harkel* Men med andra ord så har jag inte haft en egen valp sen Sirius var bebis, alltså för 11 (!) år sedan. Jag har lärt mig så mycket under de åren, kunskap som jag nu längtar efter att få ta med mig in i en relation med ytterligare ett litet fyrbent hjärtebarn. Om allt går som jag hoppas så blir vi med valp i slutet på 2015. Det känns så spännande! :D Valparna på bilderna nedanför har redan sina nya hem, men förhoppningsvis blir det en liknande skrutt som flyttar hem till oss!

Our own furbabies are doing well. Aska has been taking a mild painkiller/anti-inflammatory pill daily since May, to help with the occasional stiffness she used to experience after long walks. It has worked so well – she hasn’t shown  stiffness in her hips even once this whole summer! Of course, this has led to us allowing her more exercise, which in turn has led to her building more muscle to support her hips. A good cricle! Ruth is still tagging along for almost all of our long walks, but she gets dispensation on rainy days because she does not enjoy bad weather. Oh well, when you’re 14 years old I suppose you’re entitled to some princess treatment. ;) I’m so grateful that she’s still doing so well and seems to be enjoying her life. I’m crossing my fingers for a mild winter, as she also doesn’t enjoy the cold and the snow.

Tintin suffered from a nasty stomach bug this past week, and had to be admitted to the vets for a drip to make sure he wasn’t dehydrated. But he’s not known as Mr Tin-Stomach for naught, and thankfully he recovered quickly. He’ll be on a special diet for 10 days, but – touch wood – he seems to be back to normal already. Sirius is his usual perfect self (if you ask his ever so slightly biased mum). He’s enjoying the calm before the storm, as Finn and Lumi will soon be staying with us for a couple of weeks while Anna and Mikael go on holiday. Because puppies are utterly useless and very annoying, if you ask Sirius. :P Around them, he transforms from Saint Sirius to Sirius the Sour. But we’ve prepped our place with children’s gates from IKEA, so that he won’t have to be around the little monster too much.

And speaking of puppies… Erik and I are planning for our next dog. “What, FIVE dogs?!” you might be thinking. Yes, but even though they are doing all right at the moment, neither Ruth, Aska nor Sirius are youngsters anymore. I would love for our next dog to share some time with them, and I feel so ready for a puppy. Tintin was supposed to be Erik’s dog from the start, and we didn’t live together until Tintin was about six months. I purposely tried not to get involved with Tintin’s early training, as I wanted him to be Erik’s dog. How that turned out in the end is a different story… ;) But in other words, I haven’t had my own puppy since Sirius was a baby, which was 11 (!) years ago. I’ve learned so much in those years, and I can’t wait to bring that knowledge into a relationship with another little furbaby. If everything goes according to plan, I hope that we will have a new family member by the end of 2015. I’m so excited! :D The little darlings pictured above are already booked for their new homes, but hopefully it will be a similar wee thing that moves in with us!

150905_17

150905_18

july birthdays!

dogs
Comments Off on july birthdays!

Eight days ago, it was Sirius’ 11th birthday! And, as Hagrid said, “It’s not everyday your young man turns eleven, now, is it?”

150708_03

Yes, totally taking the Crazy Dog Lady thing and my Harry Potter obsession to new levels! :D

And today, it’s Ruth’s 14th birthday! ♥

150716_01

150716_02

150716_03

150716_04

150716_05

150716_06

150716_07

I love you, I love you, I love you, I love you… Happy Birthday, precious, perfect, amazing girl!

Today’s dog cake: A base of wet cat food topped with spreadable cheese. Decorated with dog treats, carrots, black pudding, bacon, and dog biscuits. It went down well! ;)