Delaney, sommaren 2007.

To read this entry in English, please scroll to the bottom and click the cut.

Till julen 2000 så gav mamma mig de två första Harry Potter-böckerna i julklapp, plus ett presentkort på den tredje som skulle släppas i svensk översättning kort därefter. Jag var en smula skeptisk, så som jag ofta är inför boktips (en fånig egenhet jag har, jag vet), men jullovet blev snart lite långtråkigt så jag gav de två första böckerna en chans. Sedan stog jag på tröskeln till bokaffären samma dag som tredje boken kom. Den sträckläste jag på ett dygn och bara någon dag senare var jag tillbaka i bokaffären och hörde mig för om fjärde boken. Enligt damen i kassan skulle den svenska översättningen inte komma på ett bra tag än, men den hade släppts på engelska redan sommaren innan. Den fanns inte i butiken, men hon föreslog att jag skulle kika på bibblan.

Där stod den, i hyllan. Dubbelt så tjock som de första tre böckerna och på engelska. Jag hade ju bara läst tunna, futtiga engelska böcker i skolan, hur skulle det här gå? Men läslusten var för stor, så boken fick följa med hem i alla fall – och blev utläst på ett par dagar. Under den långa väntan på femte boken så började jag regelbundet kika på olika Harry Potter-sidor på nätet för att hålla mig uppdaterad. Jag fastnade särskilt för en sida, och efter femte boken var publicerad (och återigen utläst på ett par dagar) så fortsatte jag att besöka den dagligen. I slutet på 2004 så öppnade den sajten ett fanfiction-arkiv. Vadå fanfiction, tänkte jag, men klickade på länken av ren nyfikenhet.

Så slussades jag in i en värld som jag aldrig kunnat drömma om. Fanfiction är ett koncept där amatörförfattare lånar redan existerande karaktärer och miljöer från böcker och sedan kokar ihop sina egna historier. Och i arkivet som jag halkat in i så fanns det ovanligt många talangfulla skrivare och sålunda mycket välskrivna fanfics. Så småningom började jag skriva själv och upptäckte hur mycket mitt språk utvecklades. Jag fick kontakt med andra fanficförfattare genom att ge och få recensioner och plötsligt så var jag med i ett livligt fanficforum där jag fick många nära vänner som jag chattade med dagligen. Många av oss bloggade på samma ställe och lärde där känna varandra på ett mer intimt plan.

De flesta av mina nya onlinevänner var amerikaner, plus några stycken från Storbritannien, någon från Australien och ett par här och där i Asien och Europa. Jag var otroligt tacksam att jag hade dem eftersom jag vid den tidpunkten i mitt liv inte hade så många vänner utanför datorns värld. Samtidigt var det oerhört frustrerande att inte kunna träffa dem “på riktigt”, att inte kunna sitta i samma soffa och titta på film, att inte kunna gå på stan tillsammans eller bara sitta tysta i samma rum och läsa en varsin bok. Vi brukade ofta prata om hur underbart det vore att få träffas “in real life”, i verkliga livet.

Det hände första gången hösten 2006. Jag flög iväg till Kentucky för att hälsa på Jenna och MJ, som då bodde i samma hus eftersom MJs man för tillfället jobbade i en annan stat och MJ behövde hjälp med att ta hand om sin son, Connor. Till huset kom även Marie och Allison, och MJs syster Amanda med sina barn, Katie och Andrew. Alltså fem personer som jag lärt känna genom bloggar och forum, allt tack vare att mamma gav mig två Harry Potter-böcker i julklapp sex år tidigare.

År 2007 fick jag kortare besök i Sverige av ytterligare fyra forumvänner – Alyssa, Gillian, Delaney och Jennifer. Samma år kom min allra finaste Jenna och flyttade in hos mig i nio månader. Under den tiden kom även Tom och hälsade på, och senare Marie. Jenna var här igen i vintras, då tillsammans med sin pojkvän Tony. Och i sommar bär det av till USA igen, då jag ska åka på roadtrip med MJ och hennes söner - för Connor har nämligen fått en lillebror, Dylan. Vi ska även träffa Amanda och hennes barn igen, och systrarnas mamma Patricia som jag lärt känna efter min resa hösten 2006. Under roadtripens gång hoppas jag få träffa flera vänner; det bör åtminstonde bli Lauren, Abigail och Jennifer när vi åker till Chicago. Kanske Marie flyger dit också, det vore underbart. Och Gillian funderar på att ta tåget ner till Philadelphia när vi kommer dit. Det är så många nära vänner som jag fortfarande inte träffat “in real life” - Kasey, Leanne, Patrick, Pauline, Stephanie, Ashley, Jennifer B, Leslie… Men det är inte längre något som gör mig frustrerad, utan något jag ser fram emot.

Världen förändras. Avstånden krymper. Vänskap kan uppstå på så många nya sätt. Vissa menar att Internet bara ger grundliga, flyktiga förhållanden. Att man inte kan lära känna en människa på samma sätt som i “verkliga” livet. Just den biten håller jag med om – man lär känna människor på ett annat sätt. Inte bättre, inte sämre, bara annorlunda. Andra säger att det bara är socialt missanpassade människor som skaffar vänner på nätet, för att man inte lyckas med det utanför datorns värld. Det är ett av de mest korkade påståenden jag vet. Varenda onlinevän som jag mött har även vänner som de träffat genom skola, jobb och fritidsintressen. De som tvivlar på att man kan träffa “riktiga”, “normala” människor på Internet kan gärna se på mina erfarenheter som lyckade exempel. Det finns också människor som tror att allt vi gör när vi träffas är att sitta och prata om Harry Potter. *skratt* Så är givetvis inte fallet. Harry Potter-böckerna är bara katalysatorn, den lilla omständigheten som puffade oss i samma riktning, mot en plats där vi råkade träffas.

Jag vet att det kan vara svårt att förstå. Just därför vill jag berätta, förklara, dela med mig av det fantastiska i mina möten. Det kommer jag att göra med mina bilder, i ett livslångt projekt som jag har döpt till “In Real Life”, eller “IRL” – Internetspråk för att träffas öga mot öga, utanför datorns värld. Förhoppningsvis blir det en bok någon gång, men jag vill inte att det ska vara ett dammigt företag som bara ligger på en hylla och möglar, så därför kommer det att få leva i fotobloggen också. Och vi börjar med Delaney. Inte kronologiskt, inte för att det mötet var annorlunda mot de andra… utan bara för att. :)

Below the following cut, you can read this epic blog post in English. :D

Continue Reading »