
På universitet där jag studerar har man i dagarna startat ett nätverk. För kvinnor. Det beskrivs på följande vis:
Ett nätverk för kvinnliga studenter och kvinnliga alumner från Miun. Nätverket ska vara ett verktyg för att inspirera i studierna och skapa möjligheter inför framtiden. Vi vill inspirerar genom bland annat seminarier och andra träffar. (Källa: MINKs Facebookprofil.)
Visst låter det trevligt? Men jag kan ändå inte förmå mig att gå med i nätverkets Facebookgrupp; det känns fel. Jag kan inte låta bli att föreställa mig det ramaskri och de protester som säkerligen skulle uppstå om någon tog initiativet att starta ett liknande nätverk enbart för män. Som kvinna skulle jag bli mycket upprörd över att vara utestängd, inte välkommen, exkluderad. Men vad gör då detta nätverk mot män? Precis samma sak.
Jo, jag förstår visst att vi lever i en till stor del mansdominerad värld och att kvinnor ofta måste kämpa extra hårt för att nå framgång. Jag menar inte att feminister har fel när de demonstrerar för lika rättigheter för kvinnor. Men det är just grejen – lika rättigheter. Öppet för alla. Samma villkor, oavsett om du är man eller kvinna. Jag är rätt säker på att det finns massor av nätverk därute som gynnar främst eller enbart män, även om det inte ordagrant står i beskrivningen. Kanske är det så att vi kvinnor behöver de fördelar som exempelvis ett sådant här nätverk kan ge för att komma närmare ett jämlikt samhälle. Men är det verkligen rätt tillvägagångssätt? Blir vi verkligen mer jämlika genom att skapa ännu en klyfta, genom att stänga fler dörrar? Spelar det någon roll om det är en man eller en kvinna som bränner ner bron? Den försvinner ju i vilket fall som helst och kvar står vi, splittrade.
Jag tror inte att det är någon slump att män och kvinnor generellt är olika. Det behövs ett utbyte, en balans, för att världen ska fungera. Men framförallt handlar det om respekt, generositet och förståelse, och då handlar det plötsligt inte om vilket kön man har utan istället om huruvida man är en bra människa eller inte.
Kanske jag skulle starta ett nätverk för bra människor?
-
At the university where I’m currently studying, a new network has been launched. For women. It is described as follows:
A network for female students and alumni from Miun. The network will help inspire during studies and create opportunities for the future. We want to inspire through, among other things, seminars and meetings. (Source: MINK’s Facebook profile, through my own translation.)
That sounds nice, doesn’t it? But I can’t make myself join the network’s Facebook group; it feels wrong. I can’t help picturing the outcry and the loud protests that would probably be heard if someone took the initiative to start up a similiar network exclusive to men. As a woman, I would be very upset about being left out, unwelcome, excluded. But what does this new network do to men? The very same.
Yes, I do realise that we live in a world mostly ruled by men, and that women often have to fight twice as hard to succeed. I’m not saying that feminists are wrong when they demonstrate for equal rights for women. But that’s the thing – equal rights. Open for everyone. The same conditions, no matter if you’re a man or a woman. I’m certain that there are plenty of networks out there who mostly or only favour men, even if it doesn’t say so in the description. Maybe women do need the advantages of, for example, an all-female network like this to work towards an equal society. But is it really the best way to do it? Will we really become equals by creating another gap, by closing more doors? Does it matter if it’s a man or a woman who burns the bridge? Either way it will be gone, and we’ll be standing there, divided.
I don’t think it’s a coincidence that men and women are usually different. There needs to be an exchange, a balance, for the world to work right. But above all, it’s about respect, generosity and understanding, and then it’s suddenly not about what gender you happen to be, but whether you’re a good person or not.
Maybe I should start a network for good people?