Browsar arkivet för kategorin rallylydnad

RLD F och om vikten av att få mogna

dogs, life in general, people, rallylydnad
4 Comments

151003_01

Foto av Anna Brändström.

I lördags tävlade jag och Tintin fortsättningsklass i rallylydnad igen. Vi fick vår tredje godkända runda, och därmed titeln RLD F! Vi tappade tyvärr 10 poäng för fel övning vid momentet “sväng höger, sitt”, då Tintin kom lite före mig, satte sig ner och sen reste sig och rättade in sig själv i fotposition där han satte sig igen innan jag hann göra något. Men snacka om lyxproblem, att jag har en sån fin och uppmärksam kille som vill göra sitt bästa och vara på rätt ställe. Ett litet poäng till försvann i momentet “sitt, stå, gå runt” då han rörde en tass. Kvar blev alltså 89 poäng och en sprudlande glad matte.

Jag tittar med förundran på vårt i övrigt fina, blanka protokoll – inget nos, inget bristande samarbete. Inget flams eller flum. Jag önskar att jag hade fått vår runda filmad för Tintin gjorde verkligen sin finaste tävling någonsin. Under fotgåendet hoppade han plötsligt till i ett par spontana glädjeskutt. Inte på mig, utan bara rätt upp i luften. Det har aldrig hänt förut men det var så tydligt att han gjorde det för att han hade roligt och trivdes på planen vid min sida.

151003_03

Foto av Anna Brändström.

När vi kom ut från banan och hade belönat så log en medtävlande mot mig och sa att hon tyckte att det sett väldigt fint ut. Jag tackade henne och sen slank den vanliga frasen ur mig: “Tintin är en såndär varannan dag-hund. Ena dagen går han jättefint och andra dagen blir det bara vims, haha!” Men sen när jag satt mig i min stol och tävlingsruset lagt sig lite så insåg jag att det inte alls är så längre. När jag tänker efter så är det väldigt länge sedan som Tintin var flamsig. Nej, jag menar inte att han alltid har perfekt kontakt och fokus nuförtiden, men hans gamla sätt, då han kunde bli helt utstörd av ett löv som prasslade och sen inte kunna koncentrera sig mer, det är borta.

Den här lilla hunden, som på sin första kurs på brukshundklubben spenderade sitt första kurstillfälle med att stå längst ut i kopplet och skälla/gnälla/skrika okontrollerat, gjorde alltså i lördags en rallyrunda som hade kunnat resultera i 99 poäng om det inte varit för en liten miss. Förstår ni vilken resa han har gjort, hur han har utvecklats och mognat! Då, den där gången på brukshundklubben, var han två och ett halvt år gammal. Strax över två år, då tycker nog de flesta att hundar ska ha lugnat sig och kommit ner med tassarna på jorden. Hur många skulle då ha dömt ut Tintin som “omöjlig”?

Jag ställer inte frågan för att stryka mig själv medhårs eller att påstå att jag är någon fantastisk hundtränare. Tvärtom – det finns garanterat massor av människor därute som skulle kunna ha förvaltat Tintins förmågor mycket bättre än jag har gjort. Men jag vet också att det finns många som inte skulle ha haft tålamod med hans bristande fokus. Många som hade dömt ut honom, kasserat honom, bytt hund.

Det pågår ständigt diskussioner på bloggar och forum om omplacering, huruvida det är rätt eller fel att sälja en hund som inte lever upp till ens förväntningar och istället skaffa en ny. Jag är av åsikten att alla måste få välja själva och inte bli dömda för det – det gör varken förare eller hund lycklig om en behåller en hund som en inte är nöjd med, kanske inte ens tycker om. Jag har särskilt stor förståelse för omplacering när det är en hund som är tänkt till ett specifikt jobb, typ jakt eller vall eller tjänst. Då kanske en varken har tid eller råd att behålla hunden om den inte klarar sin uppgift, oavsett hur mycket en tycker om den.

Hobbyhundar då? Som sagt, jag tycker inte att en ska behålla en hund som en inte är nöjd med. Men! Jag hoppas att de som omplacerar tävlingshundar på grund av bristande potential verkligen har gett hundarna en ärlig chans. Ibland behövs det tid. Tid att få växa och mogna. Tintin fyller fem år nästa månad och har blommat ut till en underbar tränings- och tävlingskompis. Vem hade trott det om den tvååriga gaphalsen på brukshundklubben våren 2012? :)

151003_02

Bakdelskontroll – inga problem! Foto av Anna Brändström.

Själv har jag skaffat mina hundar i första hand som familjemedlemmar och i andra hand som tränings- och tävlingskompisar. Så för mig personligen så går individ framför prestation till 99 %. Så länge hundarna är friska och glada och vardagen fungerar bra så är jag helt nöjd. Resten är bara grädde på moset. :) Samtidigt så försöker jag att vara så öppensinnad som möjligt. Ingen omplaceringshistoria är den andra lik och jag försöker att aldrig döma någon.

Men visst är jag glad att jag aldrig gav upp på Tintin. Sirius må vara mycket enklare att träna och tävla, men känslan som jag hade efter målgången med Tintin i lördags slår det mesta som jag har upplevt i hundväg. Motgångar kanske inte är så kul, men de får framgångarna att kännas så mycket mäktigare.

151003_04

Världens finaste trollunge! ♥ Foto av Anna Brändström.

om livet sådär rent allmänt / on life, just in general

dogs, from the archive, rallylydnad, various creatures
7 Comments

Det känns roligt just nu, livet. Jag känner mig vaken och pigg. Nyfiken. Inte så att jag helt har läkt färdigt efter de mörka åren och depressionen, men någon gång det här året så vägde det positiva plötsligt över. Mitt medelmående hamnade på plus. Jag vet att hundarna, Erik och lugnet i värmlandsskogarna har varit min bästa medicin, och med dem omkring mig så blir jag alltmer hel. Mer som 19-åriga Anna, med världen för sina fötter och full av självförtroende, men samtidigt någon annan. Någon som vet lite bättre vad hon vill, någon som övar på att säga nej och att våga.

Så värst mycket bloggat har det inte blivit, som ni märkt. När livet rullar iväg sådär fint så känns bloggen ibland lite som ett projekt, något som behöver tid som inte riktigt finns. Däremot har jag sent omsider skaffat mig ett  Instagramkonto, vilket passar livet i rörelse bättre. Följ oss på annafantasium om ni också finns där! För er som inte har Instagram så går det ändå att se mina bilder här: https://instagram.com/annafantasium/ Men ja, det här är ju en fotoblogg trots allt, så jag bjuder väl på en bunt bilder! Alla är från mitt besök hos Mastamariner i England i slutet på augusti. Se och njut. :)

Life is enjoyable, at the moment. I feel awake and alert. Interested. I haven’t fully healed after my dark years and the depression, but sometime during this year, the positive stuff suddenly tipped the scales. My average mood passed the point of more cheerful than down. I know that the dogs, Erik, and the quiet of the woods have been my best medicine, and surrounded by them I keep healing. I’m turning into something like 19-year-old Anna, who had the whole world before her and was full of confidence. But still, I’m someone different. Someone who knows better what she wants, who is better at saying now and daring to do things.

As you’ve seen, I haven’t blogged a lot lately. When life turns good and busy, the blog sometimes feels like a project, something that requires time that I don’t really have to spare. But what I have done, is to finally get myself an Instagram account, which suits a life on the move much better. You can follow us at annafantasium if you’re also on there! For those of you who aren’t, you can still see my pictures here: https://instagram.com/annafantasium/ Still, yes, this is a photo blog, so I suppose I’d better give you some pictures! These are all from my visit at Mastamariner in England this August. Enjoy! :)

 

150905_04

150905_02

150905_03

150905_16

Vad har då sommaren bjudit på? Jag har jobbat lite som tidningsbud. Kanske en banal syssla för många, men jag har alltid gillat att utföra ett arbete väl, oavsett vad det är. Det är fint att lägga sista tidningen i sin låda alltjämt som solen går upp över ett sömnigt Sunne. Perfekt också när en har en 14-årig hundtant som en helst inte vill lämna ensam så mycket, att jobba på natten när husse finns hemma hos de fyrbenta. Nu senaste veckan har jag faktiskt vikarierat som biblioteksassistent, en ny och väldigt trevlig erfarenhet. Det känns lite som att jag äntligen, efter 32 år, har funnit mitt kall. :) Hoppas på mer biblioteksjobb framöver!

So, what have I been up to this summer? I’ve worked a paper round for a bit. A mundane job, I’m sure a lot of people would say. But I’ve always enjoyed doing a job well, no matter what it is. It’s nice to put the last paper in it’s mailbox as the sun rises over a sleepy Sunne. Also, it’s perfect when you have a 14-year-old dog that you don’t want to leave alone for too long, working nights when the dogs’ daddy is at home with them. But this past week, I’ve actually subbed as a library assistant, which I really enjoyed! I feel almost as though, after 32 years, I’ve finally found my calling. :) I’m crossing my fingers for more library work in the future!

 

150905_01

150905_05

150905_06

150905_07

Förra helgen jobbade ideellt jag som tävlingssekreterare på Karlstad BKs rallytävlingar, mitt första sekreterarjobb sen jag gjorde färdigt min utbildning maj. Det var så roligt och givande! Då det var en väldigt stor tävling (dubbla starter i alla klasser) så var vi fyra stycken som jobbade i sekretariatet, perfekt för mig som var nybörjare. Nu känner jag mig redo för 11 oktober då jag ska jobba ensam som sekreterare på rallytävlingen hos Munkfors BK. I Karlstad var jag även protokollskrivare, och det är alltid intressant att få sitta bredvid en duktig domare och höra hur hon resonerar om momentens utförande och bedömning. Mycket lärorikt!

Det bästa i Karlstad var nog ändå den starka känslan av att vara en del av något. Under mina år sedan studenten 2002 så har jag aldrig bott så länge på ett och samma ställe som jag gjort nu, efter snart tre år i Värmland. Det blev så påtagligt i Karlstad, när jag kände igen folk bland både funktionärer och tävlande. När det var så många ekipage som jag brydde mig om och hejade på. När jag hittade dit utan GPS. Jag trivs med att vara rotad. Det passar mig att få ställa upp och jobba ideellt och känna att min tid är värd något för någon.

Av samma anledning ser jag fram emot hösten på Sunne BK. Jag kommer att hålla två kurser, en valpkurs och en fortsättningskurs i rallylydnad. Det är fantastiskt att få dela med sig av sin kunskap, att få klura och planera på hur jag kan göra det på bästa sätt. Min svaghet som instruktör är inte att jag blir nervös eller så, utan att det är SÅ mycket som jag vill förmedla att det ibland är svårt att göra det på ett strukturerat sätt. ;) Det känns extra kul att bästa Anna kommer med och är hjälpinstruktör på valpkursen! Det passar bra eftersom hon snart får hem sin nya valp, en ljuvlig liten finsk lapphundspojke som heter Lumi.

Last weekend, I did some volunteer work as a competition secretary at the rally obedience competitions in Karlstad. My first official secretary job since I finished my education in May. It was so much fun, and so rewarding! It was a big competition with about 260 rounds of rally obedience, so there were four of us working in the secretariat, which was perfect for a beginner like me. Now I feel ready for October 11, when I will do the job by myself at the much smaller competition in Munkfors. In Karlstad, I also did some work writing protocols for two of the judges, and it’s so interesting to sit next to them and hear their reasoning about the performances and the way they judge them.

But the best part of being in Karlstad was how much I felt like a part of it all. During my years since graduation back in 2002, I’ve never lived in one place as long as I have these almost three years in Värmland. It became so clear to me in Karlstad, when I recognised so many people, both competitors and staff. There were so many people and dogs that I cared about and cheered for. And I found my way there without using a GPS! I enjoy this feeling of being rooted. I love volunteering for these kinds of things, and the feeling that the time I put down means something to someone.

For the same reason, I’m looking forward to the autumn at my local dog club in Sunne. I’ll be teaching two classes, one puppy class and one advanced rally obedience. It’s amazing to get to share my knowledge, to ponder and plan how to do it in the best possible way. My weakness as an instructor is not nerves or anything like that, but that there’s SO much that I want to teach that I sometimes find it difficult to do so in a structured manner. ;) I’m extra excited for the puppy class because my friend Anna will be my assistant! I know she will be a great one too, especially as she will soon be picking up her new puppy, an adorable Finnish Lapphund boy named Lumi.

 

150905_11

150905_10

150905_09

150905_08

150905_12

Men mitt eget tävlande då? Ja, det har faktiskt inte blivit någonting i sommar. På de få tävlingar som varit så har jag antingen varit bortrest eller varit funktionär. Men nu är det på gång! Tintin är anmäld till två fortsättningsklasser, och gissa vad? Jag ska även låna Finn av Anna och köra nybörjarklass! Anna har varit i valet och kvalet ett tag, men nu “kidnappar” jag min gudson så att hans matte får se att det går bra, och sen kan Anna fortsätta tävla honom nästa år. Smart va! :) Jag älskar att tävla nybörjarklass, så det ska bli riktigt kul att få debutera med en till hund.

But what about my own competing? Well, I actually haven’t competed at all this summer. For the few competitions that have actually been held, I’ve been travelling or volunteering. Soon, though! Tintin is entered for two rounds in the graduate class, and guess what? I’m also going to borrow Finn from Anna and start him in the novice class! Anna has been considering it for a while, but now I’m “kidnapping” my godson to prove to his owner that he can do it, and then Anna can take over and compete with him next year. Isn’t that a clever plan! :) I love competing in the novice class, so I’m really looking forward to starting up a new dog.

150905_15

150905_14

150905_13

Våra egna fyrbenta mår bra. Aska har gått på en mild smärtstillande/antiinflammatorisk medicin sedan i maj för att avhjälpa stelheten som hon tidigare drabbades av efter långpromenader. Det har funkat hur fint som helst – hon har inte visat någon stelhet i höfterna på hela sommaren! Det har lett till att vi har vågat motionera henne mer, vilket såklart i sin tur har lett till mer muskler som kan bära upp höfterna. En god cirkel! Ruth hänger fortfarande med på nästan alla långpromenader, men hon får dispens när det är regnväder för det gillar hon inte. Jaja, när en är 14 år gammal så måste en få lite prinsessbehandling. ;) Jag är så lycklig över att hon fortfarande är så pass pigg och verkar njuta av tillvaron. Håller tummarna för en mild vinter då snö och kyla inte heller är Ruths melodi.

Tintin råkade ut för en elak magsjuka nu i veckan och fick ligga inne hos veterinären över dagen för att få dropp så att han inte skulle bli uttorkad. Men han är som bekant Herr Plåtmage och repade sig väldigt fort, så skönt. Nu äter han skonkost ett litet tag och peppar, peppar så verkar magen vara precis som vanligt. Sirius är sitt vanliga perfekta jag (om en frågar hans smått partiska matte alltså). Han får njuta lugnet ett tag nu, för sen så ska Finn och Lumi vara här i två veckor medan Anna och Mikael åker på semester. För valpar, det är pest och pina om ni frågar Sirius. :P Då förvandlas han från Sankte Sirius till Sirius Surgubbe. Men vi har preppat med barngrindar från IKEA så han ska slippa ifrån det hemska lilla monstret så mycket som möjligt.

Och på tal om valpar… Erik och jag har börjat planera för vår nästa hund. “Va, FEM hundar?!” tänker ni kanske. Jo, fast även om de mår bra för dagen så är varken Ruth, Aska eller Sirius några ungdomar längre. Jag vill gärna att vår nästa hund ska få vara med dem en tid, och jag känner mig redo för en valp. Tintin var ju bara Eriks hund från början; vi bodde inte tillsammans förrän Tintin var ungefär sex månader. Och jag försökte medvetet att inte lägga mig i Tintins tidiga träning så mycket, för jag ville att han skulle få vara Eriks hund. Sen hur det gick med det är väl en annan historia… *harkel* Men med andra ord så har jag inte haft en egen valp sen Sirius var bebis, alltså för 11 (!) år sedan. Jag har lärt mig så mycket under de åren, kunskap som jag nu längtar efter att få ta med mig in i en relation med ytterligare ett litet fyrbent hjärtebarn. Om allt går som jag hoppas så blir vi med valp i slutet på 2015. Det känns så spännande! :D Valparna på bilderna nedanför har redan sina nya hem, men förhoppningsvis blir det en liknande skrutt som flyttar hem till oss!

Our own furbabies are doing well. Aska has been taking a mild painkiller/anti-inflammatory pill daily since May, to help with the occasional stiffness she used to experience after long walks. It has worked so well – she hasn’t shown  stiffness in her hips even once this whole summer! Of course, this has led to us allowing her more exercise, which in turn has led to her building more muscle to support her hips. A good cricle! Ruth is still tagging along for almost all of our long walks, but she gets dispensation on rainy days because she does not enjoy bad weather. Oh well, when you’re 14 years old I suppose you’re entitled to some princess treatment. ;) I’m so grateful that she’s still doing so well and seems to be enjoying her life. I’m crossing my fingers for a mild winter, as she also doesn’t enjoy the cold and the snow.

Tintin suffered from a nasty stomach bug this past week, and had to be admitted to the vets for a drip to make sure he wasn’t dehydrated. But he’s not known as Mr Tin-Stomach for naught, and thankfully he recovered quickly. He’ll be on a special diet for 10 days, but – touch wood – he seems to be back to normal already. Sirius is his usual perfect self (if you ask his ever so slightly biased mum). He’s enjoying the calm before the storm, as Finn and Lumi will soon be staying with us for a couple of weeks while Anna and Mikael go on holiday. Because puppies are utterly useless and very annoying, if you ask Sirius. :P Around them, he transforms from Saint Sirius to Sirius the Sour. But we’ve prepped our place with children’s gates from IKEA, so that he won’t have to be around the little monster too much.

And speaking of puppies… Erik and I are planning for our next dog. “What, FIVE dogs?!” you might be thinking. Yes, but even though they are doing all right at the moment, neither Ruth, Aska nor Sirius are youngsters anymore. I would love for our next dog to share some time with them, and I feel so ready for a puppy. Tintin was supposed to be Erik’s dog from the start, and we didn’t live together until Tintin was about six months. I purposely tried not to get involved with Tintin’s early training, as I wanted him to be Erik’s dog. How that turned out in the end is a different story… ;) But in other words, I haven’t had my own puppy since Sirius was a baby, which was 11 (!) years ago. I’ve learned so much in those years, and I can’t wait to bring that knowledge into a relationship with another little furbaby. If everything goes according to plan, I hope that we will have a new family member by the end of 2015. I’m so excited! :D The little darlings pictured above are already booked for their new homes, but hopefully it will be a similar wee thing that moves in with us!

150905_17

150905_18

stockholmsmässan & RLD M!

dogs, people, rallylydnad
4 Comments

Ojoj, här haglar det inte tätt mellan uppdateringarna precis! :) Sen sist har jag hunnit med att åka till Irland en sväng för att delta i och fotografera en av min allra bästa vänners bröllop. Bröllopet hölls på ett gammalt irländskt gods den 4 december och allt var så vackert. En underbar upplevelse!

141215_08

Solnedgång över Ballykealey Manor.

Nu i helgen har jag och Sirius varit till Stockholm för att tävla rallylydnad på Stockholmsmässan. Vi åkte med Finn, Anna och Mikael och redan 04:30 på lördag morgon bar det av. Sirius åt glatt sin frukost klockan 03:30 men jag fick inte i mig så mycket. Vi hade vår tävlingsstart ungefär vid klockan 12 och vid det laget var jag rätt så yr i huvudet av sömn- och matbrist. Sirius kändes fin utanför ringen men när vi väl kom in så var det som att han blev alldeles överväldigad och bara ville stå och se sig omkring. Fick kämpa hårt för att få med honom runt banan. Positivt var att han gjorde tre steg bakåt vid sidan helt perfekt på både vänster och höger sida, det som varit så trixigt tidigare! Men annars var det en ganska vimsig runda och jag trodde inte att vi skulle bli godkända. När jag så småningom fick protokollet så såg jag att det stämde – vi fick 69 poäng och var alltså EN ynka poäng ifrån att få ett kvalificerande resultat! Lite extra bittert kändes det eftersom att våra avdrag för momenten var prick 30 poäng, men så hade domaren dragit ETT poäng på helhetsintrycket. Inte för att det kanske hade varit så flashigt att ta RLD M-titeln på prick 70 poäng, men om vi hade fixat det på lördagen så hade jag varit betydligt mer avslappnad inför söndagens start…

Nåväl. Vi åkte iväg till hotellet tillsammans med våra kompisar. Vi var trötta efter den tidiga morgonen allihopa så det blev en lång, skön middagslur. :) Sen myste vi på tills det var dags att gå och lägga sig ordentligt för att orka med en till tidig start på söndagen.

Jag hade inte samling förrän 11:15 på söndagen, så jag hade gott om tid för att vara med och supporta Anna och Finn som skulle in i utställningsringen klockan 09:00. Vi var där strax efter att mässan öppnade vid 07:00 för att ge Finn en ordentlig chans att känna på och vänja sig vid miljön. Och det tror jag att han hann med, för han var verkligen superduktig inne i ringen! Travade tjusigt, stod stilla och lät sig snällt klämmas på. Jag tyckte att han var tveklöst finast i sin klass, men utställning är ju en sport för sig och ibland räcker det inte med att ha en superfin hund… Jättebra kritik fick han i alla fall, och slutade som andra bästa juniorhane. Trist att bara vara en placering ifrån juniorvinnartiteln! Men Finn är ju bäst och finast i världen i alla fall!

141215_06

141215_07

Finn med matte och husse.

Så flyttade vi vårt pick och pack från utställningsringarna och in till hallen där rallylydnaden höll till. Vi hade rätt lång tid att vänta innan min samling, men jag körde lite grann med Sirius bara för att känna av dagsformen, och han var peppig och fin! Banskissen kom ut i god tid så att jag kunde studera den noga. Lite fasade jag, för vi skulle gå igenom 8:ans frestelser två gånger och sedan passera den i en enkel slalom. Sirius har ju blivit lite osäker i frestelsen på senaste tiden – jag tror att det är någon pensionärsgrej att han har börjat tycka att han får göra som han vill, gullunge. ;) Vår grupp delades i två så jag hann se flera ekipage innan det var dags för banvandring. Efter det hade vi startnummer tre vilket kändes som alldeles lagom tid för att värma upp. Kände mig ganska lugn och fokuserad när det var vår tur.

Sirius var fortfarande lite påverkad av miljön, men mycket piggare än dagen innan. Och han brydde sig inte ett dugg om frestelserna utan följde mig så fint! Efter ungefär halva banan var det som att han vaknade till ännu mer och jag kände hur ett stort leende bredde ut sig över mitt ansikte, underbara hund! Vi hade lite missförstånd vid båda helt om vänster och så nosade Sirius på konen vid framåtsändande till kon, men utöver det så kändes det riktigt bra!

141215_01

141215_02

141215_03

141215_04

141215_05

Tack snälla Anna för bilderna!

Efter vår runda blev det en stunds väntan på resultaten. Det var liverapportering online så jag satt och tittade på SBK Tävling som en hök! Till sist dök vårt resultat upp – 73 poäng. Mindre än vad jag väntat mig men ändå godkänt, så jag kände att jag fick vara nöjd med det. Det räckte ju till titeln! Gick för att se om vårt protokoll fanns att hämta och tänkte att vi kanske skulle åka hem. Inget protokoll, så jag kilade till Sveriges Hundungdoms (tävlingsarrangören) monter för att se om det gick att köpa en titelrosett. Det hade de tyvärr inte, men på vägen tillbaka kikade jag efter vårt protokoll igen. Och där låg det! Men… Vi hade ju bara fått 7 poängs avdrag, inte 27?! Turligt nog så gick tävlingssekreteraren förbi precis då så jag fick tillfälle att fråga henne. Och visst, det var felräknat! Vi hade inte fått 73 poäng utan 93! :D DÅ blev jag lycklig, ska jag säga! Vilken revansch från dagen innan! Hoppade nästan jämfota tillbaka till buren och proppade min nyblivna RALLYMÄSTARE full med köttbullar! :D

Det var naturligtvis hård konkurrens med några av Sveriges bästa rallyekipage på plats, så våra 93 poäng räckte “bara” till en 8:e plats av 27 startande. Men det är jag SÅ nöjd med! Det var så roligt att få se så många duktiga ekipage och få träffa flera jättetrevliga rallymänniskor. Träffade även andra hundvänner och fick hälsa på min idol Vårdhunden Othello och bjuda honom på en godis! Trots allt trevligt så var det rätt så skönt att få åka hem sen, med Musikhjälpen på radion och vetskapen om att Hundsportens insamling till Musikhjälpen återigen slagit rekord och överträffat sig själva i att hjälpa andra. ♥

Tack snälla Anna, Mikael och Finn för att vi fick åka med er och dela ert hotellrum, annars hade vi aldrig kommit iväg till Stockholmsmässan! Nu ligger rallymästaren vid mina fötter och snoozar förnöjt, kanske drömmer han om helgens äventyr? Tänk vilken ynnest, att få ha en sådan underbar hund som ställer upp på sådana tokiga påhitt och alltid gör sitt bästa!

ridhusträning

dogs, rallylydnad
Comments Off on ridhusträning

141116_01

141116_02

141116_03

141116_04

Världens bästa pojkar. ♥

Ridhussäsongen är igång! Förra veckan hade jag bara med mig Tintin och körde agility, men idag blev det rallylydnad för båda pojkarna. Sirius var superpepp – garanerat för att han var hungrig, för ridhusträningen är 17-19 vilket är hundarnas middagstid annars, och han jobbar bra för mat. ;) Han skötte sig i alla fall jättefint, körde tre pass där jag lade fokus på tre steg bakåt, stå framför – backa, sändande till kon och 8:ans frestelse. Något vingel blev det i tre steg bakåt när jag utmanade och la till snurr precis innan, men han visade fin förståelse för det. Stå framför – backa och sändande till kon är jag supernöjd med! 8:an har småstrular lite på våra senaste tävlingar så jag försöker ha den med i varje pass nu, och det funkar bra. :)

Tintin fick som synes köra lite pallträning. Jag har dragit igång Projekt Högerhandling med Tin och han är både fundersam och pepp. Han är ju inte riktigt lika inkörd på vänster som Sirius, men lite knäpp verkar han ändå tycka att jag är. :P Jag älskar att göra nya saker med Tin, för medan Sirius möter nya saker med lite försiktighet och skepsis så säger Tin: “Ba bring it on!” och provar hejvilt. Ska försöka filma nästa pallpass med honom, för det är kul att se hur fort han fattar och utvecklas. Han fick även träna 8:an, snurr både in och ut från mig under gång, sitt – stå – gå runt och läggande under gång.

Jag är faktiskt riktigt imponerad av Tintin. Han fokuserade så fint ikväll trots att upp till tre agilityekipage körde i managen samtidigt med rop och skall och spring. Jag tog en paus mitt i träningen och satte mig på läktaren med båda hundarna för att dricka te, äta några kakor och babbla lite med träningskompisarna. Visst, Tin reste sig flera gånger och jag fick påminna honom om att lägga sig ner, men han var lugn i blicken och började inte hetsa på agilityekipagen. Och han kunde lugnt hålla sig hos mig under träningen trots att han var lös och andra frestande hundar och människor rörde sig väldigt nära oss. Älskade luddet, jag blir så stolt! ♥

blöta dagar & föreläsning i forshaga

dogs, life in general, nature, rallylydnad
1 Comment

141115_01

141115_02

141115_03

141115_04

141115_06

141115_05

141115_07

141115_08

November, jag försöker att gilla dig. Försöker njuta av det murriga och möjligheten att kura ihop sig under filtar. Men. I gengäld kunde du väl bjuda på lite mera dagsljus? Det är det värsta – blötan och kylan går an, men mörkret. Inte att mornarna blir sena och kvällarna tidiga, utan när det är så tjockmulet att det inte ens blir ljust mitt på dagen.

I alla fall. Tog mig runt på en 1½-timmes promenad med hundpojkarna, som inte brydde sig ett dyft om det klena dagsljuset. Det går ju att bada och släpa på trädgrenar ändå! Tintin tycker att det fortfarande är badsäsong och fnyser åt mig när jag frågar, “Men måste du verkligen i och blöta ner dig vid alla bryggor och bäckar?” Dum fråga egentligen, för uppenbarligen så måste han ju det. :)

141115_09

Igår hade jag den stora äran att få föreläsa om rallylydnad på HundsportGymnasiet i Forshaga. Verkligen kul att få dela med sig av sin favoritsport till intresserade och peppade ungdomar! Jag hade en liten presentation av sporten inomhus först. Sen gick vi ut och jag visade några små banor med Aska och Sirius och därefter fick alla som ville prova på med sina egna hundar. Jag fick massor av flashbacks till läsåret 2003-2004 då jag pluggade på Dressörskolan i Sollefteå. Där läste vi sex specialdressyrer (ledarhund, spår, personsök, preparatsök, skydd och bevakning) och förutom våra egna hundar så hade alla också en varsin skolhund. Det var verkligen en speciell tillvaro då hela klassen levde och andades hund & hundkunskap, och så tror jag att det är för eleverna i Forshaga också.

Flera av lärarna var också nyfikna på sporten och ställde många frågor. Ja, det var ett jättehärligt gäng som jag fick förmånen att träffa och dela ett par roliga rallytimmar med! :)

stora, stora stockholm

dogs, rallylydnad
8 Comments

141022_01

Jösses. Oj. Hoppsan.

Alltsedan Sirius och jag fick våra två godkända resultat i mästarklass i Forshaga så har jag varit sugen på att tävla mer. Ja, mästartiteln hägrar. Först så funderade jag på att åka till Rättvik sista söndagen i november. Problemet med det var bara att på måndag morgon ska jag sitta på ett flygplan till Irland, så det kändes lite logistiskt osmart. Kungsör var också ett alternativ, men det är precis efter att jag kommit hem och dessutom långt att åka för bara en klass.

Sen så har vi ju Sthlm Hundmässa, Stora Stockholm… Men, nja… Också långt att åka. Jag skulle säkert få sova över hos min syster, men att böka runt med Sirius och diverse tillbehör i kollektivtrafiken? Nej.

Det var ungefär då som Anna sa: “Men jag och Mikael ska dit och ställa ut Finn! Du kan åka med oss!” Dessutom har de boende på hotell där jag kan hyra in mig för en billig penning. Så vips! Ett par klick på SBK Tävling och nu ska vi tävla rallylydnad på Stora Stockholm, både lördag och söndag. Eeep!

Det ska bli roligt. Intalar jag mig. ;) Jag känner mig redan pirrig när jag tänker på det, och igår kväll funderade jag på om jag alls skulle blogga om de kommande tävlingarna, utifall att det skulle göra mig mer nervös. Men jag och mina nerver har gjort en häftig resa den här säsongen, så nu ger jag dem en sista omgång innan vi tar vinterlov. Jag andas. Jag tänker att det här är tävlingar som vilka som helst – för det är de ju. Bara lite bättre shopping utanför banan! :P

Vi ska inte till Stockholm för att vinna. Vi ska dit för att förhoppningsvis få ihop poäng till en mästartitel, för att se duktiga ekipage och inspireras och för att heja på Anna och Finn. Och för att få uppleva Stora Stockholm tillsammans, jag och min älskade blå, vilket minne det ska bli! ♥

KM på Sunne BK

dogs, people, rallylydnad
1 Comment

Igår höll vi klubbmästerskap på Sunne BK. Det var rätt så bra uppslutning i agility och rallylydnad, med ca 10 ekipage i agilityn, 10 i rallylydnad nybörjarklass, 2 i rallylydnad fortsättning och 1 i rallylydnad mästare. I tävlingslydnad fick vi ett ekipage i 1:an och ett i 2:an, men någon brukslydnad blev det tyvärr inte då klubbens bruksekipage hade förhinder av olika slag. Men det blev en trevlig dag ändå! :)

Jag började dagen som tävlingsledare för lydnaden och fortsatte sedan som domare och tävlande i rallylydnaden. Banorna som jag knåpat ihop såg ut såhär:

141020_10

141020_11

141020_12

Klubbkompisen Marie-Louise var snäll och ställde upp som domare när jag tävlade. Jag hade först tänkt att avstå från tävlan för att det kändes mer rättvist så, men trots allt så var det ju klubbmästerskap och jag och mina hundar är en del av klubben. Så Aska fick tävla i nybörjarklass, Tintin i fortsättning och Sirius i mästare. Hela situationen blev väl inte så rättvis för mina hundar, då jag sprang direkt från domaruppdraget på planen och hämtade dem i bilen och sen direkt in för att tävla. Alltså minimalt med uppvärmning för hundarna och egentligen ingen banvandring för mig själv. Så utifrån de förutsättningarna så är jag verkligen helnöjd med deras prestationer!

Alla fina bilder från gårdagen är fotograferade av bästa Anna, tack snälla! ♥

141020_01

141020_02

141020_03

Aska var lika pepp som alltid, blir nästan full i skratt när jag tävlar med henne för hon är så energisk och glad och det smittar av sig. Jag går omkring med världens största leende när vi är på banan, jag och min lilla dressyrponny. Hon är så söt och tycker att det är så kul! Om hon är lika pigg till våren så ska vi absolut köra fortsättningsklass. Igår körde hon återigen en “sitt framför, ligg” och några andra småfel så att vi tappade poäng, men vi slutade ändå på andraplats med 87 poäng! Johanna och Mira vann nybörjarklassen på 94 poäng.

141020_04

141020_05

141020_06

Tintin fick köra en fortsättningsbana för andra gången i sitt liv. Anna var snäll och tog ut honom från bilen en liten stund innan han skulle starta så att han fick kolla in situationen med publik och så. Han var splittrad men fungerade ändå helt okej och gjorde alla moment! Känner verkligen att vår träning går åt rätt håll! Vi slutade på en andraplats med 92 poäng efter Marie-Louise och Dolly som vann med 94 poäng!

141020_07

141020_08

141020_09

Sirius, min Sirius… När vi till sist skulle bygga om till mästarbanan så märkte jag att folk började bli rastlösa och nog ville åka hem, så jag övervägde ett par gånger att strunta i att tävla. Men! Hur ofta får en chansen att träningstävla med publik och någon som dömer? Så vi plockade ihop banan väldigt snabbt och jag sprang igenom den en gång för att kolla att allt var på rätt ställe. Hämtade Sirius, värmde upp i någon minut bara och körde sen. Och han går in och fixar allting! Första momentet, tre steg bakåt, var hur snyggt som helst och stå framför, backa gick också bra! Snurr in mot föraren på höger sida var så himla tjusigt! Det enda som vi fick avdrag på var framåtsändande till kon där han nosade på konen och råkade röra vid den. Så vi slutade på 96 poäng och blev därmed klubbmästare i rallylydnad 2014!

Visst, det här var inofficiellt, bara på skoj, jag var inte alls nervös och vi dömde nog varandra ganska snällt, men det känns ändå som ett fint kvitto på att Sirius börjar bli stabil i sina avancerad- och mästarkunskaper. Tänk, hela högerhandlingen som kändes så svår bara i våras är nu helt naturlig, nästan så att jag glömmer på vilken sida Sirius befinner sig. :)

Allt som allt så tycker jag att det var ett lyckat KM! Såklart att det alltid finns saker att förbättra, men jag tror att alla hade trevligt. Knäpp som jag är så fick jag först dåligt samvete för att jag trots allt tävlade med mina hundar och knep klubbmästartiteln, att jag istället borde ha avstått och låtit mina klubbkompisar glänsa. Men jag försöker resonera med mig själv att jag faktiskt tränar mycket och är aktiv och därmed förtjänade en chans att vara med och tävla. Vi gjorde vårt bästa och hade roligt och det var bra nog! :)

tävlingshelg & tävlingstankar

dogs, people, rallylydnad
5 Comments

141005_02

Camilla & Sara

141005_04

Jag & Sirius

141005_05

Marie-Louise & Dolly

141005_03

141005_06

Anna & Zaqira

141005_14

Jenny & Stella

141005_08

141005_09

Jolin & Nikki

141005_10

Gunilla & Yazza

141005_13

Jessica & Elliott

141005_12

Monica & Bianca

141005_07

141005_16

Sara

141005_17

Robin & Safir

141005_15

141005_11

141005_18

Jag & Aska

141005_19

Alla bilder på mig är fotograferade av husse Erik. ♥

Det är torsdag eftermiddag. Hundarna och jag har varit en sväng upp på berget och fyllt ännu en korg med trattkantareller. Nu snusar de fyrbenta sött runt omkring mig medan jag smuttar på en kopp te och tänker tillbaka på helgens tävlingar.

I lördags åkte vill till Forshaga, där dagen började med Sirius debut i mästarklass. Jag var mycket nöjd med mästarbanorna för dagen, då de på inget vis var för enkla, men samtidigt inte onödigt krångliga heller. Här är Sirius första bana:

141009_01

Överlag så gick det mycket bra! På skylt nummer två, Sitt, sidosteg vänster, sitt, fick Sirius ett litet hjärnsläpp. Han kan egentligen det momentet hur fint som helst, men jag tror att han var lite förvirrad av allt nytt som vi tränat på senaste tiden och jag gav honom inte tillräckligt tydlig hjälp, för helt plötsligt så gick han runt mig istället för att ta ett steg åt sidan. Lillknas! :) Resten av banan gick fint, förutom -3 poäng för oro på moment 10. Domarkommentaren var “Snyggt!” och vi fick ett godkänt resultat på 87 poäng! :D Lite nesligt förstås att det kunde ha varit 97 poäng om vi inte strulat till det där i början, men vad gör det om hundra år! Vårat första godkända resultat i mästarklass!

Sirius andra start följde direkt efter och då såg banan ut såhär:

141009_02

Här tyckte jag inte alls att Sirius kändes så “med” mig i banan, men jag tog det lugnt och peppade honom. -1 för bris på skylt 3 men sedan gick det fint ända fram till 8:ans frestelse. Ena frestelsen var ett helt kaninskinn (fastsytt på handtag, så det var en leksak) vilket Sirius blev väldigt brydd över. Det blev -1 för nos, -3 då han råkade välta en kon och så -5 för bristande samarbete. Resten av banan gick fint och vi kom i mål med domarkommentaren “Snyggt! Snyggt moment 15 (snurr under gång in mot föraren)” och vårt andra kvalificerande resultat på 90 poäng! Helt overkligt, vi som bara skulle vingla igenom avancerad klass i höst, och nu har vi två godkända resultat i mästarklassen! :D Någon pallplats räckte våra poäng tyvärr inte till (4:e respektive 5:e plats), men det var inte så konstigt då det var flera rutinerade och jätteduktiga ekipage med.

Sedan var det dags för Aska att debutera i nybörjarklass. För att det inte skulle krocka med Sirius starter så fick vi starta sist i båda klasserna och det hade hunnit bli ganska sent på dagen, i alla fall efter kl 16. Men inte gjorde det Aska något, så fort hon såg att jag hade korv i fickan så var hon på G och ville jobba, världens finaste! Hon har ju gått bra på träning men aldrig tävlat förut, så jag visste inte hur hon skulle reagera på tävlingssituationen och mina nerver. Här var i alla fall hennes banor:

141009_03

141009_04

Och gissa vad? Världens bästa Aska klämmer till med TVÅ 100-poängsrundor med delade klassvinster! Det var en ren njutning att tävla med henne, hon släppte mig inte med blicken en endaste sekund och såg så himla glad och peppig ut. Blir nästan lite tårögd när jag tänker på det, älskade Asketott. :) Fina domarkommentarer fick vi också: “Fin kontakt och följsamhet! Härlig kommunikation! Snygg runda!” och “Härlig kontakt! Bra tempo o flyt, roligt att se!” Hon vann både rosetter och jättefina priser – två fodertunnor och två fodersäckar från Royal Canin på 15 och 10 kg! Vilken debut va! ♥

På söndagen var det återigen tävlingsdags, då i Storfors. Det var bara Aska som skulle tävla, så vi tog bilen ner till Rottneros där vi hoppade in i Vanessas bil och samåkte med henne, Ebba och Elvis. Det gjorde tävlingsdagen extra trevlig att få sitta och prata om allt mellan himmel och jord med Vanessa. :)

Aska var lika duktig igen. På första rundan fick hon 99 poäng med -1 poäng för sned position och kommentaren “Härligt samarbete, fin följsamhet. Trevlig runda!” De fina poängen räckte även till klassvinst, och då hade Aska tagit sin RLD N-titel på 100-100-99 poäng på bara två dagar, fantastiskt! :D Dagens andra start gick också jättebra, förutom på andra momentet där hon var lite övertaggad och plötsligt uppfann det nya (och enligt henne själv jättehäftiga) momentet “sitt framför, ligg”. :P Det gav -10 poäng för fel övning, men det var också det enda avdraget så vi slutade på 90 poäng med kommentaren: “Supersnyggt, härligt ekipage!” Verkligen en helt overkligt bra tävlingshelg för världens bästa Aska!

141005_01

RLD N Mastamariner Dawn Treader

Nu sitter jag här med min tekopp och funderar över framtida tävlingar. Sirius är bara ett godkänt resultat ifrån sin rallymästaretitel. Det vore otroligt roligt att fixa det i år, så jag funderar på att åka upp och tävla i Rättvik sista söndagen i november – trots att jag ska åka till Irland morgonen efter. ;) Men sen då? Om vi får ett till godkänt resultat då? Ska vi fortsätta att tävla? Det är ju kul, men jag vet inte om jag har några ambitioner att försöka kvala in till och tävla SM med Sirius. Det känns overkligt, jättestort – sådant som “proffsen” gör. Men jag har lärt mig att en ska aldrig säga aldrig… Vi ska såklart fortsätta att träna i vilket fall som helst. Framöver kommer vi att lägga mycket fokus på pepp, attityd och glädje inne på banan. Sirius är alltid peppig när vi tränar momenten utanför banan, men jag har försummat att även belöna och stärka upp inne bland skyltarna så han tappar gärna lite glöd. Vi ska även fila på vår uppvärmning – jag vill se den där ivriga, halvgalna glimten i Sirius ögon när vi går in på banan, så som jag fick se hos Aska i helgen. Och sen får vi helt enkelt se hur det går med tävlingarna! :)

Och utöver Sirius så har jag ju två RLD N-hundar. Efter helgens framgångar med Aska så vill jag verkligen fortsätta med henne i fortsättningsklass, men det blir helt och hållet hennes kropp som får bestämma. Den senaste tiden har hon varit mjuk och fin i kroppen och nästan inte alls stel, och jag hoppas såklart att det får fortsätta vara så. För hennes del så behöver vi egentligen bara lära in snurr ut från föraren och träna lite på 8:ans frestelser, resten kan hon.

Och så lilla Tintin då. Jag tränade med honom inomhus här hemma igår kväll och… wow. Det finns SÅ mycket potential i den pojken! Så mycket arbetsglädje, kontakt och positiv attityd. Men också den där störningskänsligheten och bristen på fokus att komma tillrätta med. Jag låg och funderade innan jag somnade inatt och jag tror att mitt nästa Tintinprojekt blir att jobba mycket med baklängeskedjning. Det har fungerat fint för honom i agilityn, och om jag jobbar extremt konsekvent med att bara belöna kontinuerligt fokus så tror jag att vi kan få bra resultat. För egentligen är det ju Tintin som är min SM-hund… Det är han som har framtiden för sig, han som har krutet.

För en sak stod plötsligt klart för mig när jag låg där och funderade inatt. Det kanske är så att jag inte kommer att ta mig till SM med Sirius. Kanske inte med Tintin heller. Men vet ni vad jag ser när jag tittar på SBK Tävling? 2012 gjorde jag två starter i rallylydnad. 2013 gjorde jag tre stycken. I år har jag hittills gjort sexton starter. Jag har hittat min sport. Jag har fått blodad tand och blivit en tävlingsmänniska. Så någon gång i framtiden ska jag ta mig till SM i rallylydnad, med vilken hund det nu blir. :)

höstdagar

dogs, life in general, nature, people, rallylydnad
3 Comments

Lite bloggtorka har det varit senaste tiden. Det blir gärna så när livet utanför datorn är fullspäckat med roligheter och höstvädret skämmer bort oss med solskensdagar. :)

141003_09

141003_07

141003_02

Det är mycket rallylydnad nu och jag älskar det! Jag håller en nybörjarkurs för nio superduktiga ekipage. Två har redan debuterat på tävling med godkända resultat och två till debuterar imorgon och jag är stolt som en tupp! För mig blir det också två debuter imorgon, dels i nybörjarklass med Aska och så i mästarklass med Sirius. Just nu är jag faktiskt inte alls nervös, även om jag helt garanterat kommer att vara det imorgon bitti. ;) Jag har väldigt bra koll på vad som fungerar med respektive hund och vad som kan gå på tok. I Askas fall ska det bara bli roligt, för så länge jag har gott godis i fickan så är hon superduktig. Enda risken med henne är att hon blir för ivrig och bjuder på lite extra saker, men det är verkligen ett lyxproblem.

Sirius och jag har jobbat mycket med våra svaga moment. I dagsläget funkar allt under rätt förutsättningar – fast rätt förutsättningar har man ju sällan på tävling, så jag räknar inte med att det kommer att fungera där. :) Alla snurrar och svängar fungerar bra så länge jag håller koll på vilket kommando och handtecken jag ska stötta med, samt att jag ser till att vi håller lagom avstånd till skyltarna. Imorgon ska jag fokusera på att föra Sirius så bra som jag bara kan och njuta av att vi över huvud taget har tagit oss ända till mästarklassen! På förmiddagen idag tränade vi på den här kedjan:

141003_01

Jag växlade mellan de olika helt om-momenten och såg till att göra dem på båda sidorna. Ställande under gång gå runt ville jag bara checka av, och det kändes jättebra! Framåtsändande till kon har Sirius fått väldigt fin förståelse för. I början ville han gärna använda konen som tasstarget, men det har vi lyckats arbeta bort. Tre steg bakåt går fint när jag har Sirius i fin position och med god kontakt – risken på tävling är att hans koncentration brister i precis fel stund eller att jag inte lyckats guida honom rätt i positionen. Stå framför, backa är skapligt bra. Jag skulle vilja få ett peppigare backande, men är nöjd med våra framsteg på några få veckors träning. Vi har även tränat stadga i stående när jag går emot honom, då han gärna vill backa något extra steg då. Snurr under gång mot föraren är precis som helt om-svängarna beroende av min handling, så där får jag se till att vara på tårna! :)

141003_08

Ruth har mått väldigt bra och varit pigg och fin den senaste tiden. I samråd med veterinär har vi sänkt hennes medicindos och därmed minskar ju förstås biverkningarna också. Min älskade tonåring… jag känner sådan stor tacksamhet för varenda dag som jag väcks av Ruths svans som dunkar mot sovrumsväggen på morgonen, och det sista jag gör på kvällen är att pussa hennes nos godnatt. ♥

Förra helgen följde jag med Anna och Finn till Arvika för att kika när Finn och några andra finska lapphundar gjorde BPH-prov. Det var väldigt intressant att se. På många sätt liknade det MH, men det var rätt så gött att få glida omkring på en appellplan istället för i skogen. ;) Finn gjorde ett jättefint prov som både Anna och uppfödaren Rebecka var väldigt nöjda med!

141003_13

141003_14

141003_15

141003_16

141003_17

Tintin och jag går nybörjarkurs i agility och han går verkligen från klarhet till klarhet! Jag har egentligen inga tävlingsambitioner i agilityn för i kombination med Tintins brist på självbevarelsedrift så känns det som att träning och tävling i hög fart kan innebära en stor skaderisk för honom. Sen så vet jag ju vilket otroligt engagemang och hur mycket tid som krävs för att bli duktig i en hundsport, och just nu vet jag faktiskt inte om jag har motivationen att lägga den tiden på agility. Men en ska aldrig säga aldrig… :)

Annars så njuter vi mest av hösten med svala, soliga dagar som bjuder in till långpromenader, svampplockning och fika i skogen. Tänk va, vilken lyx det är att gå upp på berget och hämta svamp som en sen kan gå hem och lägga direkt i stekpannan! Hoppas att ni som läser också har en underbar höst!

141003_04

141003_06

141003_05

141003_10

141003_11

141003_12

141003_03

checklista: moment i mästarklass

dogs, people, rallylydnad
2 Comments

140917_01

Ännu en bild från söndagens tävling, fotad av bästa Anna förstås! :)

Det är mycket som kretsar kring rallylydnaden nu. :) Ikväll hade jag och Erik tredje kurstillfället på vår rallykurs. Det är verkligen ett jättehärligt gäng som vi får ta hand om och tre av dem är redan anmälda till tävling, så himla kul!

Sirius och jag tränar inför mästarklass. Jag är väldigt tacksam för att han har en naturligt fin stadga och självkontroll, för det behövs i många av momenten. Tänkte lista dem så att jag får lite översikt.

140917_00– inga problem med stanna kvar, ska öva lite på farten bara.

140917_02– inga problem, Sirius är stensäker på bärande! Håller bara på att bestämma mig för vilket föremål vi ska ha. :)

140917_03– inte heller några problem, ska öva några gånger så att det sitter.

140917_04– funkar fint!

140917_05 – Sirius hade ett tjusigt ställande under gång när vi körde tävlingslydnad, så det ska putsas upp lite bara.

140917_06– läggandet är jättesnyggt, så vi ska bara jobba lite på farten.

140917_07– det enda moment som är helt nytt. Stå framför är inga problem, backaträningen har vi påbörjat och det känns bra!

140917_08– Sirius fattar grejen med att springa till konen och står fint. Men han vill gärna trampa på konen, det ska tränas bort!

140917_09 – rörelsen har han sedan tidigare klasser, ska öva på den i positionen.

140917_10 – Sirius vet vad “bakom” är, ska bygga på det till ett sidbyte. Bakom är lättare än framför för oss!

140917_11 – jättefint med Sirius på höger sida, ska tränas mer på vänster.

140917_12 – och vice versa här. Ska tränas mer på höger!

140917_13 – måste komma ihåg att träna på stå-positionerna här! Är egentligen inte orolig, men om vi tränar mycket stå framför, backa så är det nog bra att repetera att stå stilla framför också. :)

Så på det hela så är det inte så mycket nytt. Vi tränar såklart vidare på klurigheterna från avancerad klass – tre steg bakåt, helt om från varandra och sidbyte framför.