Fantasiums Fotoblogg

Inom mig har isarna redan rämnat.

En ovanlig bild - mina Border Collies är vanligtvis väldigt noga med sitt personliga utrymme och brukar aldrig gosa med varandra eller krypa ihop tillsammans. Idag blev det lite trångt i och med att jag också satt i soffan, men Ruth och Sirius verkade förvånansvärt nöjda med att kura ihop sig tätt, tätt. Behöver jag säga att mattehjärtat smälte? :)

Förutom en dum liten förkylning som gjorde att jag missade en föreläsning idag så har skolveckan varit mycket bra. I onsdags hade vi en föreläsning om Nya Medier med en vältalig engelsman som bland annat bjöd på underhållande YouTube-klipp. Igår fick vi resultatet från senaste tentan och jag drog en lättnadens suck när jag fick se ett D i betyget. Pluggade skamligt dåligt inför provet och trodde att det skulle bli omtenta, så skönt att slippa det! Idag har jag äntligen fixat praktikplats för veckorna 11 och 12. Helst hade jag velat vara på Hudiksvalls Tidning, men de hade tyvärr inte plats för mig, så det fick bli Söderhamnskuriren istället. Lite bökigare att behöva pendla dit från föräldrahemmet, men det blir nog trevligt i alla fall. :D

Mycket av fritiden har gått åt till en underbar brittisk serie som heter Skins. Uppfriskande verklighetstrogen och… det slog mig just att serien beskriver känslor lika trovärdigt och utlämnande som min favoritförfattare Peter Pohl gör i sina böcker. Hela spektrat finns med, från kärlek till förtvivlan. Kan verkligen rekommendera den.

Jag har också fått en utmaning, både från Ylva och Lisa. Den går ut på att lista sju mer eller mindre intressanta saker om sig själv som ni förmodligen inte känner till. Here goes!

1. Jag tycker inte om att vara kladdig om fingrarna. Därför äter jag gärna snacks, typ popcorn eller ostbågar, med sked.
2. Mina föräldrar gav mig fyra namn - Anna Marta Sara Karolina - efter pappas farmor, mammas mormor, mammas farmor och pappas mormor. När jag döptes på en Hälsingevall så var det tydligen en gammal tant i församlingen som sa, “Men stackers jänta, sån månge namn!”
3. Jag var vegetarian i sju år innan jag blev köttätare igen.
4. Att jag dricker en hel del te visste ni säkert, men vet ni att det är så mycket som 6-7 stora koppar om dagen? I blame England! :P
5. Jag är pinsamt dålig på att simma, sjunga, dansa och laga mat…
6. …men älskar att diska och anser att jag är superduktig på det. ;)
7.  Jag har en liten fetish för rött hår. Tycker att det är så vackert!

Engentligen ska utmaningen skickas vidare till sju personer, men jag är lite lat. Känner någon sig sugen är det bara att ta för sig! Hmm… Nu funderar jag på att ta en promenad till Coop och se om de möjligtvis har Ben & Jerry’s Bohemian Raspberry-glass, när nu ICA har varit utan den smaken i flera veckor.

Ni ska veta, alla ni som jag tycker om, tänker på, bryr mig om och älskar, att oavsett hur hemskt och orättvist livet kan te sig så har ni en ljus och varm plats i mitt hjärta där inget kan göra er illa. Alla er bär jag med mig hela livet, varje minut, och ni är en del av allt jag upplever. Ni har lämnat avtryck i mig som alltid finns där. Ni har blivit en del av mig.

Tack.

Livet är förunderligt ändå. Mitt huvud är fullt av frågor och funderingar, men i mitt hjärta finns bara ljus, kärlek och tacksamhet. Fastän sorg och rädsla ibland växer sig så stora att det känns som att jag ska kvävas så är glädjen i slutändan alltid större.

Tjuvskär, 090426

I januari så tror jag jämt att allting ska bli så mycket lättare i april. Det blir det nästan aldrig.

Men det blir åtminstone skönt att slippa ha täckbyxor på sig när man ska gå ut.

“Jag var så rädd att jag nästan tyckte att det skulle kännas skönt att bara släppa taget och falla utför stupet efter stenen och inte ha något mer att vara rädd för.”

ur Vildmarksbarn av Joyce West

Det är tungt att inte tro på något, att alltid leva i ovisshet. Ibland tror jag att jag skulle varit lyckligare, eller i varje fall starkare, om jag vuxit upp i ett religiöst hem och fått lära mig att tro blint på fina ord om gud och himlen. Nu är läget dock inte så och visst, jag är tacksam för att mina tankar är mina egna, trosmässigt opåverkade. Jag ser mig själv som en hyfsat logisk person och mina resonemang säger mig att rent logiskt så finns det ingen gud. Ingen som är något att tala om i alla fall, för hur skulle han/hon/den kunna tillåta så många orättvisor, en sådan ojämnvikt, så mycket obefogat och oförklarligt lidande? Det där om att guds vägar äro outgrundliga duger tyvärr inte som förklaring åt mig.

Idén om karma tilltalar mig mer i sådana fall. Det känns logiskt att om jag gör bra saker, skickar ut bra grejor, så kommer det bra saker tillbaka. Men även den teorin brister när en av de finaste människor jag känner till hålls fången i kräftans klor.

Så jag vandrar runt här i någon sorts tomhet utan svar. Jag kan inte låta bli att älska livet; det finns så mycket vackert, så många fina saker, platser och personer att glädjas åt och med. Men samtidigt berörs jag så djupt av allt det sorgliga, det hemska och orättvisa. Ibland överväldigas jag av allt lidande och längtar nästan, nästan efter att bara släppa taget och inte behöva vara rädd för att förlora någon mer. 

Hur gör de, alla hårda människor som betraktar död och avsked utan hjärtesorg och tårar? Eller är de lika sköra som jag, fast bakom stängda dörrar?

Tänk om jag bara visste. Om jag kunde få en liten, liten hint någonstans ifrån. Kanske vore det lättare att acceptera då?

Hoppsan, där blev det visst ett oplanerat blogguppehåll. Inte av någon särskild anledning egentligen - efter tentan (som för övrigt kändes helt okej, ofattbart nog) så har jag pysslat med och funderat på lite diverse saker. Bra grejor och mindre bra - känner just nu ingen lust att gå in på djupet där. Halva jag är lyrisk över allt det vackra och fina i livet och njuter ohämmat av allt från god mat till umgänge med fina människor. Den andra halvan är ledsen och arg över de orättvisor, fördomar och den själviskhet som tycks genomsyra allt. Finns det verkligen ingen rättvisa i det här livet, i den här världen? Tydligen inte.

Det blir mest det positiva som tar sig uttryck i mina bilder just nu. Hundar som leker, glada människor och söta barn. Det skulle säkert vara nyttigt att bildsätta de andra känslorna också, men det tar emot…

I alla fall. På återseende, och det snart.

Dubbla tepåsar. Serious business.

Joo… Jaa… Den där Fettisdagen… Äsch, jag skyller på det frestsamma Krutrutska folket! :D