(Sista bilden ar speciellt tillagnad Erica!)

Idag gav vi oss ut pa hökjakt, Frank, Ruth och jag. Det ar ratt gott om vackra rovfaglar haromkring sa jag trodde att vara chanser var goda. Och visst sag vi en, fast pa flera hundra meters hall, sa det blev inga bilder att tala om. Daremot hittade vi en underbar ny promenadvag dar vi forst motte tva trevliga par som var ute och spatserade. Ingen svensk blygsamhet dar inte, utan de fragade direkt om jag ville ta en bild av dem - och sa ypperligt engelska som de var kunde jag ju bara inte tacka nej!

Pa samma vag motte vi ocksa en aldre kvinna som promenerade tillsammans med tre (valdigt lydiga!) jaktspaniels och en man i trettioarsaldern. Och Erica, jag lovar dig, det VAR Mr Darcy! Samma ansiktsdrag, samma surmulna uppsyn - det var ingen tvekan om saken! Jag hade tankt kidnappa honom at dig, men tordes inte riktigt for kvinnan som sag ganska barsk ut… Fast de halsade bada med ett glatt “Morning!”, sasom engelsmannen alltid gor fram till klockan tolv mitt pa dagen.

Tack sa mycket for alla fina kommentarer pa mitt forra inlagg! Det varmer verkligen, och jag ska svara ordentligt nar jag kommer tillbaka till Forsa - mindre an en vecka kvar nu! Kram pa er!

Vi här på Forsa har haft flera besök av några utomordentligt intressanta gästföreläsare under det gångna året. Inom sina respektive genrer är dom rätt kända, men kan du känna igen någon av dom?

I helgen var jag i min älskade stad, där höll jag på och lekte lite med slutartiden! Här är ett av resultaten,  Bilden är tagen i Solna med en slutartid på ca: 20 sekunder. kommentera gärna, alltid kul att höra vad andra tycker!

It’s Friday morning. The sun is already looming overhead, warming up the chilly air to the point where I must take off both my woolly hat and my gloves. I’m out walking with Ruth, the dog I’m taking back to Sweden with me, and her daughter Alice. Before us, endless fields and hills roll forth like waves of the sea, their outlines hazy in the lingering mist. My heart aches a little from the overwhelming beauty. I stop, close my eyes and take a deep breath.

The air smells differently; it is rich and saturated with scents of earth, sunlight and the first green sprouts of the spring. My senses, dull after months of Swedish winter, are giddy with sensation.

I feel a cold nose against the palm of my hand and look down. It’s Ruth; she wonders why I’ve stopped. Her tail starts wagging when our eyes meet, and my heart aches again, now with pure happiness.

We walk on for another mile or so.

(Yes, I apologise for the English, but I can’t deal with writing in Swedish when there are no Swedish letters on the keyboard.)

Först och främst så finns schemat för vecka 8 här! Bara att klicka på länken och ladda ner om man inte känner för att använda sig av FirstClass! =)

Som ni säkert vet vid det här laget, kära klass, så kommer jag att på onsdag morgon bege mig till mitt England! Det kommer att bli en fantastisk fotoresa, och som plus i kanten kommer jag även att besöka BBC’s Wildlife Photographer of the Year-tävling på Natural History Museum i London! Jag lovar att jag ska njuta för oss alla - och speciellt dig, Sandra!

Och om någon vill se hur det ser ut när Anna ska försöka föreviga ett dop så kan man klicka här… =)

Hoppas alla ni där ute får en lika underbar alla hjärtans dag som ni förtjänar. Trevlig helg!

Stora varma kramar Mickan

Ännu ett tekniktest som resulterade i en lite spännande bild. Gredi och Stella har ju visat många dubbelexponerade bilder under den här veckan, och eftersom jag inte kan göra det i min kamera har jag klurat på olika sätt att göra det. Krossade speglar känns dyrt, svårt och onödigt för att bara få till linjer som bryts på annorlunda sätt och om jag bara lägger ihop två bilder med olika opacitet i Photoshop kommer bergis Terje med sitt norska pekfinger och säger att det inte är en fotografisk effekt, utan en grafisk. Så jag tänkte försöka gå lite längre än att bara lägga två bilder på varandra.

Jag har ända sen jag var barn varit fascinerad av så kallade 3d-bilder där det oftast är en röd och blå bild som ser ut att ligga lite förskjutna från varandra och ger känslan att bilden står ut från pappereret när man kollar på den, och det var från den typen av bilder jag tog inspiration när jag gjorde den här bilden. Rätt kul att pyssla med faktiskt.

Kom ihåg nu när jag halkade runt på hårddisken att jag inte lagt upp bilderna som jag gjorde med Lisas Pentax 6×7. Jag hade ju mer eller mindre lovat hennes pappa att jag skulle lägga upp dom i…höstas om jag inte minns fel. Sorry farsan, men här kommer dom iallafall.