Frank snackar lite med dinousarien i entréhallen - det visade sig att de hade mycket gemensamt!
Tillsammans med Charles Darwin - Frank är lite trött efter alla trappor!
Fotade av Catherine Everitt
Frank på andra sidan Hogwarts - eller nej, entrén till National History Museum, menar jag!
Hallå där, kära klass! Nu är jag återigen hemma i Sverige tillsammans med Frank och min nya vovve Ruth! Måste faktiskt erkänna att jag saknar de solbelysta fälten… och femton plusgrader! Forsa är lite extra kallt ikväll med en riktig marsstorm utanför fönstret! Men jag har pepparkakor och ett stort glas mjölk, så det känns inte alltför illa. =)
I tisdags besökte jag National History Museum i London tillsammans med min “bonusmamma” Catherine. Huvudsyfted var som sagt att se BBC’s Wildlife Photographer of the Year-utställning, men vi bestämde oss för att spendera hela dagen på museet. De hade en stor geologisk utställning som vi båda var nyfikna på, så där började vi. Vi lärde oss massor om bergarter och olika mineraler, men där fanns även en avdelning som handlade om jordbävningar. Naturligtvis var vi tvungna att gå in i jordbävningssimulatorn, vilken var inredd som en mataffär, och tro mig när jag säger att jag är väldigt glad att vi är (i stort sett) förskonade från jordbävningar i Sverige!
Efter en härlig lunch så mötte vi upp en guide i entréhallen; vi hade nämligen bokat en gratistur till The Darwin Centre som ligger precis bredvid museet. Det öppnar inte för allmänheten förrän i september i år, men tillsammans med vår guide fick vi gå in “bakom kulisserna” och kika på förvaringsutrymmena där en av världens största artsamlingar förvaras. Min morbida sida blev ytterst förtjust när vi kom in i en dovt belyst lokal där jättebläckfisken “Archie” (8,6 meter lång!) bevaras för vetenskapen i en lååång tank fylld med alkohol. I samma rum fanns också däggdjur bevarade… om man bara hade fått ta kameran med sig, då kan jag lova att det hade blivit många bisarra bilder!
Efter The Darwin Centre tog vi en snabbrunda runt resten av museet, och fastnade ett bra tag vid den väldigt naturtrogna T-Rexdockan; den rör sig och ser läbbigt levande ut. Vi var rätt säkra på att den hade en rörelsedetektor inbyggd någonstans, för den var expert på att fokusera på individuella åskådare - det kändes som att jag hade promenerat in i Jurassic Park!
Vi avslutade besöket med Wildlife Photographer of the Year-utställningen… men den tänkte jag berätta mer om när vi syns i skolan igen! Catherine köpte portfoliokatalogen och gav till mig, så jag tänkte att det kunde vara intressant att titta på bilderna tillsammans och diskutera bedömningen.
Vi syns på måndag nästa vecka, käraste klass!
