Jag har varit på hund promenad i skogen!
Så här gick det…

Först klättrade jag i träd, fast jag inte fick! Mariell sa att jag kommer ramla ner.

Hon hade rätt…

Sen ville jag smaka slånbär. Men det stacks och gjorde ont och inte var det gott heller!

Sen började det snöa stjärnor på mig!

När det började snöa för mycket fick jag krypa ner i Mariells ficka, det var varmt och skönt!

Nu är vi hemma igen och jag får torka på elementet.
Jag blev inte bara blöt av snö, utan jag blev även blöt av hund slem!
Men det är en annan historia…

Frank sitter på bridgebordet och filosoferar.

(Mitt fjärde inlägg i rad nu… Men tänker inte be om ursäkt för det, ni får blogga oftare istället, kära klass! ;)

Ikväll var det återigen dags för möte med Hudiksvalls Fotoklubb. Jag och Frank var särskilt inbjudna att prata om vår Englandsresa, vilket givetvis var jätteroligt! Vi visade drygt femtio bilder från resan, mycket hundar och landskap blev det men även diverse engelska underligheter som ligger mig varmt om hjärtat. :)

Temat för månadstävlingen var Rörelseoskärpa och det var spännande bilder i alla fyra kategorierna (färg, svartvitt, dia och digitalt). Lite diskussion uppstod om kamerarörelser/skakningsoskärpa räknas som rörelseoskärpa - själv vet jag inte vad definitionen är? Jag får fråga Erik och Terje till veckan! Vi pratade även om Fotosidan.se’s tidning, där man använder bilder gjorda av sidans medlemmar utan att de får ersättning för publicerade bilder (förutom omslagsbilden). Vissa menar att detta inte är rätt, att de säljer en tidning och tjänar pengar utan att kompensera fotograferna, andra tycker att det är bra att mindre kända fotografer får bli publicerade. Vad tycker ni?

Mumsigt fika var det som vanligt, och jag satt vid samma bord som en tjej från Bromangymnasiet som var där för första gången. Jätteroligt att fler unga människor dyker upp! Nästa möte blir den andra april om jag inte missminner mig (kommer att påminna om det senare) och då är det fritt tema i månadstävlingen. Om någon är sugen på att delta och vill veta mer om hur det går till (bilder till digitala klassen t.ex. måste lämnas in i förväg) så kan ni kika på fotoklubbens hemsida.

Frank har nu gått och lagt sig, och jag ska göra detsamma efter att jag tagit ut hundarna en sista sväng. Godnatt på er, klassen!

Frank snackar lite med dinousarien i entréhallen - det visade sig att de hade mycket gemensamt!

Tillsammans med Charles Darwin - Frank är lite trött efter alla trappor!
Fotade av Catherine Everitt

Frank på andra sidan Hogwarts - eller nej, entrén till National History Museum, menar jag!

Hallå där, kära klass! Nu är jag återigen hemma i Sverige tillsammans med Frank och min nya vovve Ruth! Måste faktiskt erkänna att jag saknar de solbelysta fälten… och femton plusgrader! Forsa är lite extra kallt ikväll med en riktig marsstorm utanför fönstret! Men jag har pepparkakor och ett stort glas mjölk, så det känns inte alltför illa. =)

I tisdags besökte jag National History Museum i London tillsammans med min “bonusmamma” Catherine. Huvudsyfted var som sagt att se BBC’s Wildlife Photographer of the Year-utställning, men vi bestämde oss för att spendera hela dagen på museet. De hade en stor geologisk utställning som vi båda var nyfikna på, så där började vi. Vi lärde oss massor om bergarter och olika mineraler, men där fanns även en avdelning som handlade om jordbävningar. Naturligtvis var vi tvungna att gå in i jordbävningssimulatorn, vilken var inredd som en mataffär, och tro mig när jag säger att jag är väldigt glad att vi är (i stort sett) förskonade från jordbävningar i Sverige!

Efter en härlig lunch så mötte vi upp en guide i entréhallen; vi hade nämligen bokat en gratistur till The Darwin Centre som ligger precis bredvid museet. Det öppnar inte för allmänheten förrän i september i år, men tillsammans med vår guide fick vi gå in “bakom kulisserna” och kika på förvaringsutrymmena där en av världens största artsamlingar förvaras. Min morbida sida blev ytterst förtjust när vi kom in i en dovt belyst lokal där jättebläckfisken “Archie” (8,6 meter lång!) bevaras för vetenskapen i en lååång tank fylld med alkohol. I samma rum fanns också däggdjur bevarade… om man bara hade fått ta kameran med sig, då kan jag lova att det hade blivit många bisarra bilder!

Efter The Darwin Centre tog vi en snabbrunda runt resten av museet, och fastnade ett bra tag vid den väldigt naturtrogna T-Rexdockan; den rör sig och ser läbbigt levande ut. Vi var rätt säkra på att den hade en rörelsedetektor inbyggd någonstans, för den var expert på att fokusera på individuella åskådare - det kändes som att jag hade promenerat in i Jurassic Park!

Vi avslutade besöket med Wildlife Photographer of the Year-utställningen… men den tänkte jag berätta mer om när vi syns i skolan igen! Catherine köpte portfoliokatalogen och gav till mig, så jag tänkte att det kunde vara intressant att titta på bilderna tillsammans och diskutera bedömningen.

Vi syns på måndag nästa vecka, käraste klass!

(Sista bilden ar speciellt tillagnad Erica!)

Idag gav vi oss ut pa hökjakt, Frank, Ruth och jag. Det ar ratt gott om vackra rovfaglar haromkring sa jag trodde att vara chanser var goda. Och visst sag vi en, fast pa flera hundra meters hall, sa det blev inga bilder att tala om. Daremot hittade vi en underbar ny promenadvag dar vi forst motte tva trevliga par som var ute och spatserade. Ingen svensk blygsamhet dar inte, utan de fragade direkt om jag ville ta en bild av dem - och sa ypperligt engelska som de var kunde jag ju bara inte tacka nej!

Pa samma vag motte vi ocksa en aldre kvinna som promenerade tillsammans med tre (valdigt lydiga!) jaktspaniels och en man i trettioarsaldern. Och Erica, jag lovar dig, det VAR Mr Darcy! Samma ansiktsdrag, samma surmulna uppsyn - det var ingen tvekan om saken! Jag hade tankt kidnappa honom at dig, men tordes inte riktigt for kvinnan som sag ganska barsk ut… Fast de halsade bada med ett glatt “Morning!”, sasom engelsmannen alltid gor fram till klockan tolv mitt pa dagen.

Tack sa mycket for alla fina kommentarer pa mitt forra inlagg! Det varmer verkligen, och jag ska svara ordentligt nar jag kommer tillbaka till Forsa - mindre an en vecka kvar nu! Kram pa er!

Idag vill jag tipsa om den ytterst användbara sajten http://www.bloglovin.com/. Här kan man bli medlem och skapa en lista på alla bloggar som man följer och så fort en av dem uppdateras så får man ett mejl som berättar det. På så vis slipper man surfa runt som ett torrt skinn på Internet för att kolla efter uppdateringar. Smart va? :D

PS: Alldeles nyss kände jag mig förfärligt godissugen, och precis då kom två mellanstadieelever och ringde på min dörr för att sälja supergod kola. Ibland fungerar den här världen otroligt bra!

Ikväll var jag, Frank, Mariell och Lisa på Bio Kontrast i Forsa tillsammans med Textil!Fredrik och Textil!Anna. Filmen som visades var Barnhemmet, en ruskig historia med flera riktigt obehagliga scener. Tur att Frank har sex armar så att vi alla hade något att hålla i. Efter filmen blev det som vanligt fika och vi skakade av oss de kalla kårarna med prat och skratt.

Februari. Ungefär nu börjar jag tycka att det räcker med vinter. Visst, i mitt huvud ekar Terjes röst som säger att varje årstid och månad har sin tjusning, och nog har han rätt i det. Men inte skulle jag säga nej till några blyga blåsippor, björkar täckta med små, ljusgröna musöron, eller kanske ljudet av en porlande bäck i skogen…

Tur i alla fall att man har en klass full med underbara människor som värmer tillvaron varje dag och gör vintermånaderna uthärdliga. Tack för att ni finns!

Jag och Sandra åkte för att hälsa på Brad idag. Jag utan digitalkamera, eftersom “Morsan” (Malin) fick låna den igår då hennes är inlämnad för reparation. Tanken var att vi skulle träffas på kvällen och att jag då skulle få tillbaka kameran, men det blev inte så.
Så jag åkte till Brad med min analoga kamera, Sandra med både digitalkamera och filmkamera…

Jag fotade lite men ville spara filmen tills vi hittade Brad, om vi hittade Brad, så jag satt mest och fikade medan Sandra jobbade på med alla sina kameror. Fast vi hittade inte Brad… Men medan jag fikade och njöt av det helt underbara vädret och Sandra jobbade på och sprang som en galning mellan kamerorna så kom det en MÄNNISKA! Eller alltså, vi blev lite överraskade bara… kanske inte så konstigt egentligen att det kom någon, det var ju underbart väder och så… men vi har aldrig sett någon annan än oss där förut… (eller, jo, Anna med farmor och farfar var ju där en gång… fast det kanske var mormor och morfar…) Men i alla fall, människan som kom var en hane som Sandra skulle ha sagt… Och han hade kamera. Han stannade och pratade och berättade att det finns TRE ugglor!! Två honor och ute slutligen då alltså en hane. Han berättade också att det fans renar vid Moviken. Jag och Sandra blev lyriska och åkte dit direkt, vi struntade i Brad för idag och åker dit i morron istället. Vi letade som tusan i Moviken med omnejd, men hittade inga renar, bara spår från EN av dom… Vi återvänder och återupptar sökandet på onsdag…
Men lite om Frank här nu då… Han tröttnade på oss då vi bestämde oss för att parkera bilen vid en mötesplats, för att sedan gå till den väg där vi trodde att mannen i Idenor menade att vi skulle köra ner, fast det var inte plogat så det gick inte att köra… Vi trodde att det var ganska nära till vägen vi skulle in på, men det visade sig vara mycket längre än vi trodde… I alla fall, Frank beslöt sig för att lifta så att han slapp oss. Men det kom aldrig några bilar så han fick lifta i min ficka. Efter att vi gått en bit insåg jag och Sandra att vi kunde ha parkerat bilen vi masugnen, det hade varit närmare… suck! Knäppa som vi är, så vänder vi och går tillbaka till bilen fast vi nästan är framme och tänker att vi ställer bilen vi masugnen istället… Nu i efterhand undrar jag varför den inte kunde ståt kvar… jaja, på väg tillbaka blir jag trött på Franks klagande och gnällande och framförallt att han inte håller med mig om ALLT jag säger om Sandra, bara NÄSTAN allt… Så jag bestämmer mig för att lämna honom längs vägen. Sandra blir lite ledsen och vill inte lämna honom men jag hade bestämt mig! Hon säger farväl och sätter honom på snövallen, och vi fortsätter en bit till. Sen blir Sandra lite ledsen och ångrar att hon lämnade honom, så hon går tillbaka och hämtar honom… Men som tur var uppförde han sig mycket bättre efteråt. När vi kommer tillbaka till bilen så placerar Sandra honom på spaken till vindrutetorkaren, å där satt han nöjt. Tills vi nästan var hemma, eftersom vi struntade i att leta mer efter renarna idag, och Sandra ser två rådjur på en åker, jag tvärnitar, vänder bilen och parkerar. Vi springer ut med kamerorna i högsta hugg och Frank åker ner i min ficka. Sen är det full fart tills vi kommer närmare rådjuren då tog vi det lugnt, tro det eller ej. Men dom upptäcker oss och hoppar iväg fast vi var lugna och inte sa ett ord, och jag menar verkligen HOPPAR! Sista biten hem fick Frank sitta på växelspaken och sköta växlingen, det var han bra på måste jag säga…

Idag har varit en spännande dag på många sätt… Vi i klassen var till Bodarnagrottorna i Iggesund och det var med nöd och näppe som alla lyckades ta sig tillbaka till skolan helskinnade… Men det är en annan historia… För nu är det Franks story som ska berättas!

 Innan vi kröp ner i grottan under marken satt Frank på en sten och var lite bitter, jag vet faktiskt inte varför men alla dagar kan ju inte vara ens bästa…

 Den lite surmulna attityden satt kvar ett tag och han började kaxa med en sylvass istapp som hängde från det låga grottaket. Att sätta sig precis under den och muttra hånande små väsningar skulle kanske inte jag tycka var den bästa idén… Men istappen hände kvar och efter att Frank hade fått avreagera sig lite började hans dåliga humör att rinnan av honom.

 Så vi fortsatte vårt krälande några meter under markytan. Frank höll kolla på repet så vi inte skulle tappa bort oss, fast det fanns ju nte direkt så mycket mer än framåt och bakåt att gå… men i alla fall… Frank gjorde ett ypperligt jobb!

 Trotts att det var lite trångt på vissa ställen envisades Frank med att pressa sig fram med sina spretande armar åt alla håll.

 Lustigt nog blev han förvånad när han på något underligt vis lyckades hamna med huvudet före och kila fast sig mellan två bastanta stenblock…

 När vi väl kom upp ovan jord igen kände Frank att han behövde en go kram och eftersom den enda vänliga själ som fanns i närheten var en död trädrot så fick väl det duga tyckte han. En kram som var lite hård och träsmakande men ack så behövd!

 Frank anstrände sig så hårt under dagen att han till och med började odla skägg av bara farten och som det växte! Till och med på benen blev han alldeles extra luden! Jag vet inte vad han hittade för gödningsmedel där nere i gångarna… och det är nog lika bra det…

 Innan utflykten var slut hann han dessutom ta sig en lite ouppskattad tripp ner i Eriks ena vante…

 När vi kom tillbaka till skolan fick Frank göra sällskap med mina något fuktiga vantar på elementet i mitt rum på internatet. Kanske inte det allra trevligaste sällskapet tyckte han men det var i alla fall varmt och skönt.

Som ni ser så är Frank en riktig liten hårding som gillar spännade och underliga äventyr och han är tydligen inte så kräsen med sällskapet heller ;)

Jag ber om ursäkt för att bilderna inte är så tekniskt perfekta men de går ju att titta på i alla fall…

Bör tilläggas att inga djur eller människor fick några värre fysiska bestående skador efter dagens strapatser…

Frank rockar!

Tack och hej

Efter mat och disk var Frank med mig, Anna, Fredrik och Gredi på Iggesunds badhuset igår. Han tyckte det var lie läskigt till en början, det här med vatten är inte hans starka sida. Han är inte så bra på att simma, men säg det inte högt så att han hör. Då blir han ledsen, det är lite känsligt. Han är ju trots allt en bläckfisk… han var väldigt hungrig när vi kom tillbaka så han kröp ner i min brödpåse. Han är en riktig buse! När vi kom ner på mitt rum och skulle sova blev han lycklig när han hittade några nya vänner!

Idag var han med mig på friskvården och hade bollspel. Det tyckte han var jätte roligt, fast han var lite bollrädd till att börja med men som ni ser så gjorde han framsteg… han blev dock lite arg när bollen bara rullade iväg när han skulle sitta på den. Han tyckte inte heller om att jag höll på att bli trampad på när jag låg platt på mage och skulle fota honom när han gjorde sina framsteg inom doppboll…

Frank hälsar också att han älskar era bilder! Han tyckte att det var mycket intressant att vara med på klasshängningen!

Gotland och Frank